Avsnitt 2 av en följetong om Gryts skärgård.

”Lycklig den vars huvud står med hjärtat i förbund” W.Shakespeare.

Ärade läsare!
Här kommer andra avsnittet i en liten ”följetong” om hur möjligheterna att få vinden att vända i Gryts Skärgård och Valdemarsviks kommun skall kunna hållas öppna och utvecklas varsamt steg för steg, enligt en engagerad medborgare och planeringsamatörs högst personliga tro.
Per Gräslund

Tankar kring skärgårdsutveckling i Gryt. 100129
Vem skall göra vad av skärgården – och hur? Ett försök till positiv tankemodell.

Resumé av första avsnittet:
I Gryts skärgård har Valdemarsvik fått ett värdefullt tillskott av konstverks like. Inte det enda men det mest kända. Det måste vårdas och bevaras och skyddas från enskilda försök att exploatera och störa det som tiden och medvetna vårdare och brukare skapat. Däremot kan detta konstverk, liksom t ex Mona Lisa, ge upplevelser som kan säljas och därmed bli en hävstång för krafter som vill få vinden att vända i Valdemarsvik, tror skärvårdaren Pelle på Grönsö. Men det gäller att försäljningen sker i förnuftiga former. Då finns skärgårds”konstverkets” värde kvar för framtiden och kan ge upphov till nu okända möjligheter. Okänsliga och oåterkalleliga miljonprogram förstör ofta mer än de skapar. Erfarenheterna från många andra delar av landet är som bekant dystra.
Tänk mer och längre! Tänk om! Vänd vinden!

Andra Avsnittet.

Det första är således att vårda och utveckla ’konstverket/produkten’.
Det andra är att få det man skapat att bli rätt uppskattat och väl känt. Gryts skärgård är känd ungefär på samma sätt som andra vackra skärgårdar. Det har den blivit genom mun mot mun metoden, via både kommunal och privat marknadsföring samt via konstnärer och författare, via film och andra media, genom många statliga markeringar, t. ex. av riksintressen och även genom vetenskaplig uppmärksamhet och miljöorganisationers arbete.
Det som inte använts tillräckligt medvetet i marknadsföringen är särarten, ursprungligheten och de historiska rötterna. Vad är det? Pågående jordbruk, väl hävdade ängar och hagar, traditionell bybebyggelse, miltals av ostyckade, obebyggda och tillgängliga stränder, mängder av betade holmar och skär. Allt det som gör att det ljusa och lätta landskap som svensken associerar med tanken på hagen och ängen faktiskt finns att glädjas åt i vår verklighet och inte blott på sekelskifteskonst eller i dikt och visa. Här finns den äng där lillkalven kesar och den hage där göken ropar och den åker där bonden vålmar sitt hö i gamla och nya former. Därför kan man röra sig på många öar utan att fastna i busk och förlora perspektiv och sikt i granskogsövertagna, mörka hagrester. Och dessa kvaliteter utvecklas nu dag för dag. Konstverket växer genom brukarnas och deras kreaturs samhällsstödda insatser och därmed skärgårdens skönhet, biologiska mångfald och framtidsvärden. Den tidigare museichefen vid Linköpings Museum påpekade detta redan för 15 år sedan och kallade det för skärgårdens autenticitet. Däri ingår även en bofast och brukande befolkning. Liten – för liten - men naggande god.
Förvisso finns många problem i och med skärgården. Konstverket är inte ohotat. Hoten har ofta uppkommit genom obetänksam eller överdrivet bruk av sjö och skärgård.
Det må vara genom, dumpning i havet eller genom frisläppt fiskerätt och därmed sammanhängande förminskning av personligt intresse och förvaltningsansvar eller genom vanprydande och felplacerad bebyggelse.
Även kampen för att återställa vad som fordom brast studeras bäst på platsen. I Gryt kan man följa hur örnen och sälen räddats. Där kan man studera hur kampen för sälens, utterns och sjöfågelns överlevnad och fiskens återkomst i ett övergött hav lyckas eller ej. Inte minst kan man studera hur skärgårdens viktigaste biologiska varelse – den brukande skärbon – kan räddas till den levande skärgården.
Den goda och verkligt kvalificerade turismen kan göra allt detta och mycket mer tillgängligt och intresseväckande. Då gäller det att den scenbild som omsluter utvecklingens spel inte får skadas genom ovarsamma överdrifter. Kultur- och naturfrämmande massbebyggelse av den typ som föreslagits i den okänsligt tillyxade planen för Gryts Varvs expansion stör t ex det salta och trovärdiga intrycket av en skärgård som vårdas väl och hålles vid liv på sina egna premisser.
200 stugor och lägenheter på ett bräde må te sig imponerande genom sin massiva mäktighet. Den garanterar dock inte långsiktig lönsamhet och arbete. Om skärgårdens framtid ligger i kvalitet och särart, som jag tror, så borde kommunens bevakning av allmänintresset föranleda en grundlig eftertanke i stället för ett häftigt genomdrivande av en företagsekonomisk tanke. Stör inte planen skärgårdens värde som konstverk? Riskerar den inte den långsiktiga hävstångseffekten av en autentisk skärgård? Har inte en utveckling i småskaligare och lättare anpassliga former större förutsättningar att bidraga till ”att vända vinden”, när det gäller sysselsättning och ekonomi utan att skada själva hävstången? Det tror jag. Tror för ingen kan se in i framtiden, men är det inte klokt att tillämpa de små stegens försiktighetsprincip?
Är vi inte alla betjänta av att ersätta den alltför ovarsamma attityd, som detaljplanen för Gryts Varv är ett uttryck för, med ett mer eftertänksamt och genomtänkt planeringsarbete?.
Om vår skärgårds unika friskhet och mångsidiga utvecklingspotential skall kunna utvecklas gäller det att kommunen ger en kvalitetsutveckling de bästa tänkbara förutsättningar. Man bör sätta egna mål som anger vad den goda kvalitet innebär och kräver. Den som man förankrar i dialog med alla engagerade intressenter. Arbetet på en kommunplan är sedan länge påbörjat, men det borde få större fokus och ges mer kraft. En ledningsuppgift.

För det tredje skall man ställa ut och visa upp det vi skapat och vårdat och göra det tillgängligt , så att många kan uppleva det, bli förälskade och glatt betala för chansen att uppleva det – via skatt eller via köp av lokala tjänster. Det kräver fortsatt stöd för den lokala turismen, för den kvalificerade guidningen och för de goda transporterna. Det kräver nära kommunikation med och samarbete mellan turismen, skärgårdens bofasta, skärgårdens ägare och dess föreningsliv. Det krävs som sagt kommunala mål och ledarskap, även om jobbet skall göras av andra.

För det fjärde skall man ge dem som vill njuta längre tid eller rent av bo i konstverket eller dess närhet möjlighet att göra det i former och i sådan omfattning som ej förstör konstverket/produkten. Det kräver en bebyggelseplanering som är medvetet utformad för att stödja landskapets unika kvaliteter och kommunens utvecklingsmål.

De fyra stegen kan överlappa varandra i tiden, men det viktiga är således att man prioriterar skapandet av den ’produkt’ som kan ligga till grund för företagsamhet och sysselsättning genom att ge betalande besökare tillgång till en levande och unikt väl vårdad skärgård. Arbetet pågår redan nu, men det kan enligt min tro bedrivas med mer fokus och större samordning. Per Gräslund
(fortsättning följer)

”Gryts Skärgård är en pärla av naturen skapad och av kärleksfulla händer vårdad”.
En travesti på farfar Alberts budskap till oss efterlevande då han överlämnade släktens hemman på Gräsmarö till oss efterkommande.