Replik på taskspel kring planen på flytande sommarhus i Gryt

Jacob Wesströms svar på artikeln om taskspel kring planen på flytande sommarhus i Gryt.

Jag är en av de grannar som författat en skrivelse till Valdemarsviks kommun med anledning av planen vid Gryts Varv. Totalt representerar vi 25 av de närmast berörda fastigheterna i området. Det tål att åter påpekas att vi kringboende välkomnar varje nytt arbetstillfälle i skärgården och därför principiellt ställer oss positiva till en expansion av varvsverksamheten, så länge det sker på ett hänsynsfullt sätt. Det vi vänder oss mot är däremot planerna på c:a 200 sommarhus vid och på vattnet i Hummelviksfjärden.
Vi kringboende har sakligt fört fram våra synpunkter samt påtalat rena felaktigheter i planmaterialet. Vår skrivelse är tillsänt Valdemarsviks Kommun och vi ser fram mot ett korrekt bemötande från kommunens sida. Vi har lagt mycket möda på att samla vår kunskap och lokalkännedom och sammanfatta den i skrift. Vi förutsätter därför att kommunen menar allvar med sin devis att ge alla berörda ett reellt inflytande i planprocessen.
Till min stora förvåning recenserar istället planförfattaren Leif Leandertz vår inlaga i NT-artikeln den 20:e januari. Med vilken rätt anser sig Leandertz, med Gryts Varv som uppdragsgivare, sätta sig till doms över våra synpunkter. Hans tonläge är högt och nedsättande, inte nog med att vi kommer med ”befängda påståenden”, vi bedriver också ”taskspel”. Det hade varit mer intressant om han bemött oss sakligt. Han nöjer sig med att konstatera att den enda eventuella bristen i planmaterial ligger i Miljökonsekvensbeskrivningen, som av en händelse har en annan författare än Leandertz själv.
En av våra synpunkter är att området är en del av riksintresset för natur- och kulturmiljö och att detta inte framgår av planbeskrivningen. Vi pekade också på ett antal exempel där framför allt naturmiljön och landskapsbilden borde beaktas ur denna synvinkel. Det är häpnadsväckande att Leandretz svar på detta är ” – Vi behöver inte ta hänsyn till dessa värden eftersom det finns en undantagsregel. Detta är ett näringslivsprojekt, ett undantag från riksintresset.” Det är beklagligt att planförfattaren inte tycks se något värde i natur- och kulturmiljön utan genom denna undantagsregel avfärdas alla invändningar på exploateringen. Har inte kommunen som målsättning att utveckla skärgården samtidigt som man tar hänsyn till naturen och kulturlandskapet? Vad ger det för signaler att planförfattaren letar kryphål i lagstiftningen? Är det inte just den skärgårdsmiljö Leandertz avfärdar som är själva anledningen att exploatera på denna plats?
Vi har också ställt frågan hur detta projekt kan motiveras när ett utbyggnadsförslag om dryga 20 hus utanför strandskyddszonen tidigare fått avslag bland annat pga inverkan på kringliggande naturmiljö. Är det här planförfattarens formulering om ”näringslivsprojekt” kommer in? Menar man att det betydligt mindre projektet ska bedömas hårdare för att det inte är stort nog att kallas näringslivsprojekt? Det projektet hade oturen att bedömas som det sommarhusprojekt det verkligen var. Menar man på allvar att desto större exploatering, desto mindre behöver man ta hänsyn till omgivningen? Bortsett från dessa logiska kullerbyttor ifrågasätter jag även starkt den juridiska riktigheten i påståendet om undantag i miljöbalken där riksintresset regleras.
Jag hoppas kommunens politiska ledning, liksom alla Grytsbor, ägnar framtiden en tanke. Vilken samhällsutveckling vill vi ha, och till vilket pris? I en eller annan form ska vi lämna över skärgården till våra barn och barnbarn.
Jacob Wesström, Grytö