Avsnitt 3 av följetongen om skärgårdsutveckling-

”Lycklig den vars huvud står med hjärtat i förbund” W.Shakespeare.
Ärade läsare!
Här kommer tredje avsnittet i en liten ”följetong” om hur möjligheterna att få vinden att vända i Gryts Skärgård och Valdemarsviks kommun och om hur skärgårdens möjligheter skall kunna hållas öppna och utvecklas varsamt steg för steg, enligt en engagerad medborgare och planeringsamatörs högst personliga tro.
Per Gräslund

Tankar kring skärgårdsutveckling i Gryt. 100204
Vem kan göra vad av skärgården – och hur? Ett försök till positiv tankemodell.

Resumé av tidigare avsnitt: I det första avsnittet beskrevs den pärla som skärgården är och vad den kräver för vård, om den dels skall behålla sin kvalitet, dels kunna bli en hävstång för skärgårdens och kommunens positiva utveckling. I det andra avsnittet försökte jag beskriva hur kulturprodukten, för att inte säga konstverket, Gryts skärgård kan göras känd och marknadsföras på ett hänsynsfullt sätt. Kommunen kunde medverka i fyra stödjande steg, därmed stärkande dess och därmed kommunens ekonomi.
Avsnitt 1 och 2 återfinns nedan med datum 25 januari 2010 kl 11:38 respektive den 29 januari kl 13:01

Avsnitt 3.
Vem kan göra vad?
Detta är en debatt om kommunal planering och kommunalt ansvarstagande, men debatten ingår i en mycket större sammanhang. Kommunen, liksom övriga myndigheter och politiska organ från kommun och landsting upp till stat och EU, kan göra mycket, och gör det, men kan inte göra allt. Det mesta måste göras av företag, enskilda medborgare och deras organisationer. Allt vad alla dessa kan göra kan inte avhandlas här, men några idéer och hugskott skall jag som enskild medborgare avsluta med i avsnitt 4. Andra har säkert bättre idéer. Vi måste låta tusen blommor blomma, men den som har rätt att rensa bort ogräs i en del rabatter bör göra det. Det är kommunen och andra myndigheter som har den formella rätten på vissa områden, men det är även alla vi demokratins makthavande medborgare. Vi som brukar kallas för den allmänna opinionen. Vi som självklart inte nöjer oss med att se vilken utveckling som helst rulla fram. Utveckling skall innebära varsamhet med befintliga värden och förbättring. Jag skulle vilja se mer engagemang från alla mina vänner och grannar i kommunen. De som även är naturens, kulturens och skärgårdens vänner. Hör av er. Hjälp till att rensa, men hjälp framför allt till att skapa bestående värden. Det är vår medborgarroll.
Först måste, i ärlighetens namn, påminnas om hur mycket som gjorts och görs för skärgården av många politiska organ och deras/våra tjänstemän och kvinnor.
Exempel. Om inte väljarnas ombudsmän, politikerna, via lagstiftning och anslag reglerat byggandet i skärgården kunde Gryts stränder ha varit överexploaterade och sönderbyggda. Utan samhälleligt bekostade ersättning till brukare som håller skärgårdens jordbruk och boskapsskötsel i gång hade skärgården varit en ogenomtränglig och mörk buskdjungel i stället för ett ljuvligt och ljust beteslandskap. Utan relativt dyr kommunal service till de bofasta skärborna hade dessa ej bott kvar. Utan dem ingen skärvård. Exemplen kunde mångfaldigas och är självklara. Gemensamt är att Sveriges skattebetalare och väljare varit kloka nog och villiga att betala grundavgiften för en levande skärgård. Den politiska inriktningen måste ständigt underhållas av oss väljare. Ledarskap och opinionsbildning skall vi inte bara kräva av politikerna utan även av oss själva. Tycker jag.

Utan företag och företagare av många slag i skärgården hade den levande skärgården dött för länge sedan. De är i första hand de brukande skärborna. De är boskapsskötare, fiskare och skogsarbetare. De är skärgårdens transportörer, byggare, servicefolk , turistföretagare och medicinmän. De flesta är enstaka och alla är för få. Men de finns och de utgör kärnor för en ännu bättre utveckling.

Till det som finns hör även ett antal ägare som på basis av en ganska unik, men viktig och relativt samstämmig, värdegrund vårdat sina hemman och sina öar bättre än mångenstädes längs kusten. Ägare som avstått från att exploatera sina fastigheters inneboende värden genom tomtförsäljning eller massiv bebyggelseexploatering utan som tvärtom stöttat fortsatt skärbruk. Inte utan uppoffringar. Några har visat sitt ägareansvar genom eget, traditionellt och segt skärbruk som familjen Andersson på Håskö. Andra har gjort det genom eget, praktiskt och ofta krävande arbetsinsatser från positionen som utombys mantalsskrivna amatörer som familjen Ångström på Fångö. Åter andra har vårdat sin torva genom att samarbeta med brukare som hållit jordbruket och/eller boskapsskötseln i gång på t ex Gräsmarö , Kråkmarö, Fångö, Kättilö samt Björkskär och Grytö. Staten har föregått med gott föredöme på Bokö och på Bondekrok har grytsbor från fasta punkter i land hållit en del av byns ägor i gång. Det finns många varianter på skärvårdstemat och alla kommer ej med här. Sammanlagt bidrar mångfalden till att vårt skärgårdskonstverk hålles i skick och förbättras. En gåva att vårda och värna, Som Du vet,Valdemarsvik!

Kanske får jag även något egotrippat erinra om att termen skärvård skapats och att tanken på skärvård odlats av den förening som jag och min bror Lars startade för ändamålet och som kallas Gryts skärvårdsförening. Bakom föreningens syfte ligger en känsla och en tanke. Samma känsla och tanke ligger bakom de donationer som är grunden till att skärgården via Världsnaturfondens, WWF:s, Skärvårdsfond kunnat få bidrag till lagårdar, ängsupprustningar och hagbruk. Ekonomiska tillskott som kompletterat statens och EU:s viktiga grundbidrag. Både föreningen och Skärvårdsfonden har i huvudsak stöttas och finansierats av engagerade ägare och andra intresserade från olika delar av landet och utlandet. Alla med starka skärgårdsengagemang.
Det kan även vara skäl att erinra om att flera av jordägarna på fastlandet nära kusten gjort stora kulturinsatser genom exemplarisk skötsel av sina gårdars bebyggelse och ägor. Det gäller inte minst några av de största ägarna av vår kustlinje. De har även i många fall avstått från exploatering i form av stora landskapsstörande avstyckningar och bebyggelsekoncentrationer. Heder åt dem. De har kanske insett att ”ingen byggnad är en ö” och att all bebyggelse på ett sätt är offentlig. Din bebyggelse kan vara grannens störning.
Till den kommunala ledarskapet borde kanske höra att uppmärksamma de stora privata insatser som gjort och görs. Det finns mycket som talar för att engagemanget består, men ingen god opinion är så stark att den inte kan stärkas av en smula uppmärksamhet.

När det gäller spridning av budskapet om skärgårdens kultur, natur och exceptionella värden har även många kulturhistoriska författare med Sven Barthel och hans underbara Harstenabok i spetsen givit glans åt vår bygd. Detsamma gäller filmare av vilka nu senast kan nämnas Peter Gerdehag vars film kommit till bl a med bidrag från Skärvårdsfonden .Men konstnärernas rad är mycket längre och täcker en lång tid. En kompositör som Ture Rangström upptäckte skärgården och inspirerades av den redan för 100 år sedan. Moderna författare med berömmelse även ute i världen som Henning Mankell och Linda Olsson skriver om vår skärgård. Alla konstnärer har utgått från det som varit specifikt och lokalt särpräglat och inte från de avtryck som satts av mer kommersiell och ytligt exploatering. Här finns krafter som ett medvetet ledarskap säkert kunde göra ännu nyttigare för kommunen.

Valdemarsviks kommun har turen att äga en utpost i ”ytterst i havet”, för att skriva som på 1700-talet, som råkar vara ett i dagens Sverige och för dess skärgårdar ovanligt väl bevarat kulturlandskap med rötter i jordbrukssverige och av stort kulturellt värde.
Det är den utposten som kommunen bör sträva efter att utveckla till en kraftfull hävstång för kommunens utveckling. Det kräver att man vårdar och bevarar dess inneboende värde oavsett dess kommersiella värde. Men även det senare värdet finns och det kan och bör brukas i sådana former som garanterar att kärnan inte ruttnar. Det finns altså även engagemang och kanaler för att göra skärgården känd. Det finns således en mycket god grund att bygga på, om kommunen vill framträda än tydligare som fanbärare för en utveckling av skärgårdens värden inklusive dess värde som kommersiell hävstång. Fanbärarens budskap borde återfinnas i en ny kommunplan.
Per Gräslund
(fortsättning följer)

”Gryts Skärgård är en pärla av naturen skapad och av kärleksfulla händer vårdad”.
En travesti på farfar Alberts budskap till oss efterlevande ,då han överlämnade släktens hemman på Gräsmarö till oss efterkommande.