ETT HAV AV ÖAR Den stora boken om Stockholms Skärgård. Och om oss?

Skärgårdsstiftelsen säger man, då man talar om den stiftelse som Stockholms Läns Landsting är huvudman och finansiär för. Den fyller 50 år och har därför givit ut en extra påkostad vänbok med den angivna titeln. Vänner är de som ger vänbidrag till stiftelsen och får boken.

Boken är ett led i stiftelsens ursprungliga och förblivande stävan att säkra och utveckla skärgårdens natur-, kultur och rekreationsvärden samt att taga tillvara skärgårdsbornas intressen.” Det skrev jag om i ett föregående blogginlägg.
Dagens VD Berndt Festin gör ett tillägg där han citerar en av stiftelsens tillsynsmän som föreslår att stiftelsen skulle kunna ha om slogan för stiftelsemarken. ”Skärgårdsmiljöer för allas naturliga glädje”. Festin håller med tillsynsmannen om att det som driver ’oss i stiftelsen’ är glädjen i besökarens ögon som uttryck för naturupplevelsen av en betad strandäng, ett genuint skärgårdshemman, en kulturhistorisk fyr eller ett livligt fågelskär.

Boken är rik och härlig att se och läsa för en skärvårdare. För alla, men särskilt för alla litterärt och konstnärligt intresserade rekommenderas professor Bo Grandiens essä om skärgårdens författare och konstnärer. Titeln är ”Inspirationens Öar”. Det är i sig ett konstverk som väl motiverar läsning och inköp av denna underbara hyllning till skärgårdens landskap, till dess skapare, skärborna samt till dess natur och kultur.

Det må med hänsyn till de aktuella myndigheternas brist på pengar och markprisernas orimliga höjd i Gryt vara för sent att bilda en stiftelse av Skärgårdsstiftelsens karaktär och storlek hos oss. Men det är givetvis inte för sent att skapa en anda och ande med mindre mark men med stor kraft och engagemang. En kraft i kulturens och naturens tjänst. Om viljan och ledarskapet finns. Jag talar nu om Gryt.
Vadå anda?
Jo en stil bland beslutsfattare och skärgårdsnjutare av alla slag som utesluter allt annat än hänsynsfullt hanterande av vårt kulturarv och vår natur. En stil som ingen skärgårdsmedborgare vill avskilja sig från. En som förutsätter ett mått av bildning och generositet och exkluderar hänsynslös exploatering eller kortsynt agerande i trendernas riktning. Medborgarskap är ordet. Ledarskap är behovet. Samtal är verktyget.
Romantiska fantasier?
Skärgårdens nuvarande stora värden beror delvis av att något av en sådan anda levde under en kritisk period hos en grupp ägare. Se t ex blogginlägget om Soldan Ridderstad. Så en tradition finns.
Vi har kvar en större koncentration av det som gör en skärgård värdefull än vad Stockholms skärgård har, tror jag. Men har vi inte samtidigt mer att lära än vad Skärgårdsstiftelsen har? Dess ledare började ta lärdom för 50 år sedan. Vi kan enkelt lära av stiftelsens misstag och framgångar. Om vi vill.

Pelle på Grönsö, skärvårdare.