Häradskärs, Lökskärs och Biskärs förhistoria.Arkeologiglimt (1)

Under rubriken ”Fiske och säljakt på utskären under 10 000 år” har de båda unga arkeologerna Mattias Pettersson och Roger Wikell givit oss fascinerande inblickar i skärgårdsfiskets och jaktens förhistoria och lagt ännu ett bevis till de många yngre om att skärgården alltid varit brukad sedan öarna kom upp ur sjön, d v s är ett kulturlandskap. Ett förhållande som bör förstås av dem som vill vårda och utveckla detta landskap med kunskapsbaserad omsorg.

Redan tidigare. men ändå ganska sent i tiden, hade arkeologerna funnit rester från medeltiden t ex på Björkskär av de tillfälliga boningar som besökarna från fastlandet använde, då de kom ut till havskanten för att fiska lekströmming på grunden på det sätt som var vanligt till mitten av 1800-talet. På Lökskär finner man grunderna till dessa fiskares bostadsbodar. I Stockholms skärgård finns många av bodarna kvar.
Före bodarnas tid bodde fiskaren under lekfisket i kojor av vilka nu finns kvar cirkelformade sten- och jordmurar. Över dem hade man något slags tak. Kanske helt enkelt sitt segel. Erik Björklund på Björkskär kallade dessa kojrester för ”Sänge” d v s sängar. Arkeologerna kallar dem tomtningar. I Tjust har de daterats till 1200-tal. På andra håll till järnåldern.
Nu visar Pettersson och Wikell att tomtningarnas motsvarigheter kan följas 9000 år bakåt i tiden vid Södertörns östra kust. Lämningarna återfinns på en höjd upp till 80 meter över dagens havsyta. Arkeologerna finner boplatsernas spår i tallskogen på Södertörns högsta höjder, där stranden en gång låg. Sedan kan dessa boplatser med rester av tillverkning av stenredskap på grund av landhöjningen följas nedåt mot nya havsnivåer och hitåt i tiden kontinuerligt fram till historisk tid. Givetvis har organisation, redskap och fiskemetoder ändrats och kanske folkslag, men skärgårdarna har varit fruktbara och eftersökta överlevnadsmiljöer hela denna tid. De olika tidernas skärgårdar har således sedan inlandsisen lämnade oss brukats som närings- och bostads- och levnadsunderlag. Länge av kustbor som flyttade mellan fiske- och fångstplatser på ett sätt som liknar dem vi känner från Lökskär, Häradskär och Biskär ännu under farfarsfars tid. Sannolikt med en för tiden ganska stark koncentration av folk som drogs mer till fiskets och jaktens kuster än till det stora skogarna och bergshöjderna.
Som sagt: Ett kulturlandskap. Inte någon vildmark. Den nu tillväxande vildmarken på t ex Ytterö och Innerö är Naturskyddsföreningens påfund från efterkrigstiden. Kanske inte så hänsynsfullt mot kulturlandskapet i ett tilltänkt s k ”Hänsynsområde”?
Perspektiven svindlar och arkeologiens nya metoder och kunskaper öppnar vår ögon och kan föda känslan för vår skärgård.
Det må vara högst politiskt inkorrekt att känna så i dag, men mig bereder rötternas djup glädje och skapar ett mått av tillhörighet och trygghet i tillvaron.
Per Gräslund
Källa: Mesolitiska boplatser i Stockholms Skärgård. Fiske och säljakt på utskären under 10 000 år. Fornvännen nr 101 år 2006.