Skärgårdsrådet vårdar fisket och ägandet.

Skärgårdsrådet i Östergötland har skrivit sanningens ord till den sittande fiskelagsutredningen.
Fisket i skärgården har försämrats. Det tillskriver Skärgårdsrådet enligt NT avsaknaden av fiskevårdande förvaltning. För att inte hamna i ett läge där större delen av skärgården beläggs med fiskeförbud är det hög tid att hitta en förvaltningsmodell som samtliga intressenter kan acceptera säger Skärgårdsrådets nye ordförande Göran Gunnarsson (C).

Att bilda fiskevårdsföreningar är fullt möjligt också i skärgården,men till skillnad från i insjövattnen får de inte full beslutanderätt och får inte ta ut avgifter. Något som Skärgårdsrådet vill ändra på.

Kan man hoppas att den ”Allmänningarnas tragedi som” lagen om fritt handredskapsfiske ställde till med 1985 i svallet efter 1968 skall avslutas? Att sanningen skall få leva ”bland bilor och svärd” som gamle Tegnér skrev. Den sanning som alla känner, men som det varit politiskt korrekt att förneka i spåren på 1968 års förödande tyckar- och känslogods. Nämligen självklarheten: ”Det alla brukar och ingen äger vårdas av ingen.”

Ser vi 1968 års feltänk avklinga och en demokratisk rättsstat framträda som skyddar ägandet – en av frihetens, demokratins och välståndets erfarenhetsmässiga och förideologiska grundpelare ?

Heder åt Skärgårdsrådet och Gunnarsson.

Per Gräslund