Säkerhetsnoja som dödshot. Scen 2.

Det är skärgårdens liv och död som det gäller. Inte sälens och utterns den här gången men skärbons – den bofaste och brukande, vars verksamhet är förutsättningen för skärgårdens liv. Det gäller då även boskapens, ängarnas, hagarnas liv, liksom fiskevattnens yrkesmässiga och skjutbådarnas jägaremässiga liv. Skall den, med alltför svag låga men dock, levande skärgården få se döden i vitögat? Vad yrar jag om? Jo, om att säkert välmenande säkerhetsregler för sjöfarten plötsligt börjat tillämpas in absurdum. Så kan det givetvis inte få bli i skärvårdens och välfärdens miljöriktiga land!

En av grunderna för vad som håller på att ske utreds juridiskt i intilliggande blogg vars innehåll jag fått från skärgårdsutvecklaren Carl-Gustaf Hamilton. Se Säkerhetsnoja. Scen 1.

I början på året råkade en av skärgårdsföretagarna i Sankt Anna ut för kontroll av sin stora och relativt nyinköpta 70-tons vägfärja. Ett miljonprojekt som köpts in från Finland. Färjor av detta slag användes sedan länge som en slags pråmar. De bogseras och det sker oftare med bogserbåten som effektiv påskjutare än med den som dragare. .
Då avslöjades att de regler som anses tillämpliga och som är från 1970-talet, enligt Kustbevakningens regelbok och antagligen även enligt Transportstyrelsens (se scen 1), är mycket hårda, då det gäller krav på stabilitet, på vattentäta kollisionsskott och även beträffande den dokumentation som borde finnas för färjorna. Det gäller alla färjor över 20 bruttoton. Saknas ett enda papper i dokumentationen av färjans öden och äventyr kan användningsförbud beslutas och krav ställas på besiktning som av ett nybyggt fartyg. Mycket dyrt. Ekonomisk Katastrof. Slutligen krävs att bogserbåten har hytt för övernattningsmöjlighet, ungefär som på en långtradare.

Flera fall har anmälts av Kustbevakningen till Transportstyrelsen, men denna myndighet har hittills inte utfärdat några användningsförbud eller utfärdat krav på teknisk besiktning, varför färjorna lär komma i trafik, när isarna går. Ägarnas osäkerhet om vad som skall hända är i sig högst besvärande . Skulle krav på användningsförbud och/eller teknisk besiktning utfärdas så bleve det som sagt ett dödligt hot.

En teknisk besiktning kan kosta 300.000 kronor och den följande kraven på ombyggnad skulle kosta mycket mer. Att lägga ned en sådan kostnad på en gammal färja är omöjligt att försvara ekonomiskt. Då återstår bara skrotning av en fungerande färja. Något som i sig kan bli en dyr operation. Den med finansiella muskler väl försedde kan väl överväga att köpa en ny färja för så och så många miljoner. Men vilken marknad finns som kan betala de väsentligt ökande kostnaderna för skärgårdstransporterna? Skärvårdsmarknaden?

Vad som hotas är betesdriften och med den förknippad landskapsvård och tillhörande bofasta befolkning och deras djur. I Gryts skärgård skulle de med mycken möda och stora privata uppoffringar nybyggda lagårdarna bli lika skrotfärdiga som färjorna. Det ljusa hag- och ängslandskapet som utvecklas på Sandgärde, Kråkmarö och andra öar kan åter buska igen om inte EU och staten höjer sina bidrag väsentligt. Vad finns sedan att visa upp för den skärgårdsturism som det nu skall satsas så mycket på?
Skärgårdsbyggarnas transportmöjligheter påverkas även, men den kundkretsen kanske sväljer höjda kostnader lättare än skärvården? För de aktuella småföretagarna kan den ekonomiska belastningen ändå bli svår. Stora landbaserade byggbolag kan ta över. En av skärgårdsbornas få av egen kraft lönsamma, lokala näringsgrenar kan hotas.

Dessa regler är således inte nya men har tidigare inte aktualiserats, när det gäller de relativt små pråmar/färjor som använts i skärgårdarna. Varför reglerna nu börjat användas, vet jag ej. Jag utgår dock från att denna nya praxis inte initierats lokalt utan centralt?

Skärgårdsrådet i Östergötland har tagit kontakt med regeringskansliet och har fått tid för uppvaktning av den aktuelle stadssekreteraren. Länsstyrelser och andra berörda myndigheter längs kusten lär vara underrättade och inser de katastrofala riskerna.

Givetvis kommer myndigheterna och politikerna att finna vägar som undanröjer detta hot.
Frågan är om det sker utan en kraftfull opinionsyttring från alla skärgårdens hängivna älskare och intressenter? Det är nog säkrast att denna opinion laddas och att kanonerna osäkras!.
Givetvis kommer alla skärvårdens hängivna gräsrötter och banérförare att organisera en mäktig guerillarörelse mot den värdeförstörande skrotningen, så fort det
står klart att en sådan manifestation behövs!

Vi har åter fått en påminnelse om att skärgårdens levande liv hänger i tunna trådar och om hur viktig det är försvara dess flämtande låga mot alla sorters hot. Den kärleksfulla vården måste utövas med kraft och oförskräkthet av skärvårdens drabanter och banérförare. Det gäller inför detta aktuella hot men egentligen alltid, om lågan skall ta sig och bli det flammande bloss som behöver lysa över skärgården för att dess lyster skall bevaras och synas.
Främst den i Gryt, förstås!
Pelle på Grönsö