Pingstbudskap från Sandgärde

Efter en längre tids tystnad förorsakat av dels en kryssning i främmande vatten, dels pysslande med urtråkig administration i Skatteverkets förvisso samhällsnyttiga, ehuru påtvingde tjänts, blir det nu tilllfälle att att återupptaga en smula bloggning i skärvårdens tjänst.

Pingstens största upplevelse för min del, tillsammans med glädjen över Grönsöängens förbluffande produktion av ”lust och färging stor", var en inspektion av utvecklingarbetet på grannholmen på andra sidan bygränsen, Harstenas ängshholme Sandgärde.

Ehuru utvecklingarbetet under vintnern ochvåren kanske omfattar mindre än 1/3 allt det planerade så är resultatet överväldiganbde skönt och lovande.

Under ledning av experterna Martin Larsson från Länsstyrrelsen och Sven-Olof Borgegård från WWF har Hasse Johanssosns arbetsstyrka med Niklas Persson från Harstena, Martin Gräslund från Gräsmarö, Niklas Johansson från Bodalen i Fångö samt Jonas Andersson från Kättilö åstadkommit underverk med motorsågar och röjsågar. Ihopkörningen av virke och ris har utförts av Peter från Lönötrakten utan allvarligare markskador och förbluffande noggrannhet. Beställaren Harstena bylag med Hans Zschaeck som representant borde kunna känna sig nöjda så längt . Detsamma lär gälla finansiärerna från Länsstyrelse och Världsnaturfondens WWF:s Skärvårdsfond. Snart blir riset flisat och bortkört liksom virket. Det ekonomiska resultatet från dessa leveranser är ett bidrag till projektets finansiering från generösa harstenabor.

Om projektet går i mål enligt plan så kommer Gryts Skärgård och Valdemarsviks kommun att tillföras en oskattbar pärla till sitt band av strålande lyster. Oss själva till glädje,. Harstena till heder och skärgårdens lokala näringsliv till nytta och skärgården till liv.
Något bättre pingstbudskap har jag svårt att tänka mig för oss skärvårdare. Det vill till at hela skärgårdens lyster utvecklas med önsimnt varsamhet så att bandet inte brister i andra ändar av vår skärgård. Hänsynsfri ovarsamhet skaver på de bästa av band, vilket skadar helheten. För pärlor som sprids utan samband blir inget lika värdefullt smycke!

Under vandringen på Sandgärde kändes sambanden med våra förfäder vars kamp för brödfödan skapade ett av svenska folkets favoritlandskap, ängens och hagens, Tanken gick då till min pappa som en gång lärde oss pojkar att inse skärgårdsnaturens och skärgårdskulturens värde både för vårt skönhetsbehov och för vårt behov av rötter liksom av vår förståelse av var vi står i dagens Sverige och varför. Han hörde till de inte så få svenskar som då och då kände ett amatöriskt behov och en lust att uttrycka sina känslor i rimmad form.
Pingsten 1936 gjorde han ett besök på Gräsmarö och sammanfattade sina intryck i en dikt som han kallade Pingst.
Jag instämmer i budskapet att naturvård och kulturvård kräver känsla och hjärta för det egna men jag tycker även att pappa ger uttryck för önskan att man samtidigt skall försöka dela med sig av sina välsignelser till andra. Två faktiskt förenliga tankar, som han lyckades hålla i huvudet samtidigt. Även i verkligheten.

Sonen som försökt att i någon mån bli en efterföljare.
Pelle på Grönsö

PINGST

Kring alla skärhemmans röda hus
känns som en smekning solens ljus
och pingstens heliga ande.
Låter Du. Herre, i allo lande
krafter och doft, som här,
strömma ur jorden och blomstren som bär,
rakt in i människors hjärtan?

För våra öar och flagar
är pingsthelgens klara dagar
uppståndelsens nattvardsgång.
Hagarnas fågelsång,
dyningen kring våra stränder
äro väl strängar i Dina händer?

Högt över skärgårdens röda byar
sväva likt löften pingstens skyar.
Herre, skänk Din helige ande
åt fattiga byar i allo lande.

Helge Gräslund 1936