Harstena bylag. En titt in i byns lokalförvaltning.

Gryts Skärvårdsförenings medlemsblad Grytsskanken nr 1 2010 har distribuerats. Här följer en av artiklarna som ett smakprov.

Hur skall vi kunna utveckla Sandgärde?
Eftersom ängsbruket stod i sitt flor i de oskiftade byarna och var basen för boskapens vinteröverlevnad har vi studerat Harstenas samförvaltning och sambruk före boskapsskötselns upphörande. Som tur är finns en hel del muntlig tradition kvar i några gamla huvuden men även i arkiven finner man kunskap. Här följer ett exempel på hur det kunde gå till då Harstena bylag sammanträdde för att diskutera en gemensam angelägenhet. Eftersom all mark och alla rättigheter ägdes gemensamt i den oskiftade byn och i huvudsak gör så än i Harstena, så krävdes en organisation för förvaltningen. Ägde man en tolftedel av byn så ägde man en tolftedel i alla rättigheter och skyldigheter och av all mark även av den under det egna huset. Det är precis samma princip som i en modern bostadsrättsförening.. Styrorganet var bystämman och metoderna utformade delägarna själva dels muntligt dels nedskrivet i sin byordning och sina byprotokoll. Bystämman sammanträdde vid behov dock minst en gång om året, då man böt verkställande ledamot d v s byman. Den avgående bymannen fick redogöra för sitt fögderi som även innebar ekonomiskt ansvar. Dessutom skulle han och hans fru bjuda på kalas.

Lördagen den 15 november 1924 sammanträdde bylaget hos avgående byman, Kalle Svensa´.
I stämmoprotokollets § 7 läser man:
” ---- Amandus Magnusson motionerade om att all tjärning och rengöring av bybåtarna skulle kostas av bylaget, ty, ansåg han, att det ena året fordrade båtarna mer tillsyn och underhåll än det andra och skulle därför, om bylaget kostade underhållet av båtarna, det bliva rättvist fördelt. (För nu underhålles båtarna av årets byman ambulatoriskt.)”

Bakgrunden till Amandus förslag var att han var tillträdande byman. Det var han vart åttonde år eftersom han ägde en helt åttondedel i byn. Vidar hände detta under en period då byn ägde två bybåtar eller rättare bådökor som behövdes vid de gemensamma själslagen. Se t ex
Prins Vilhelms film Sälar och Skärkarlar eller titta på bådökan i trankokeriet på Östanteslången.
Den gamla bådökan som byggts av Per Orsa i Vinse i St Anna hade börjat bli dålig i botten och man hade låtit båtbyggare Kjellberg i Fångö bygga en ny. Den underkändes dock för att hon, enligt vad bådökestyraren Albert Wester berättade för mig, styrde illa och inte uppförde sig väl i sjön. Han ville inte taga ansvaret för sitt nervpåfrestande värv som båtstyrare med den ökan. Styrde han fel vid själslaget fick han hela bylagets kritik på sig.
Man beslutade då att reparera upp den gamla ökan. Det hade gjorts under 1924 till belåtenhet av Kalle Bergling i Fångö Byn hade således två ökor att underhålla. Den gamla som nu ägs av Östergötlands Läns Museum står i trankokeriet på Östanteslången och den nya, som senare såldes till Jon och Ivar Svensson. Det är den som nu ligger som vrak på Häselöna vid södra inloppet till byn.
Amandus såg således fram mot en dubbel kostnad för inköp av tjära.
Åter till § 7:
”---Motionen gav anledning till ett kolossalt polemiserande (tvistande) , vilket resulterade i att motionen avslogs med 23 röster mot 21. Hjalmar Svensson har aldrig förr varit med om en sådan tvist och omröstning i bylaget.---”
Ännu en kommentar: Hjalmar var en av de två för sin intelligens och originalitet berömda ”Slättasbröderna” som ägde den sextondedel som de testamenterade till Herbert Johansson.
I § 13 läser man:
”--- Mötet avslutades vid tretiden på morgonen dagen därpå efter noggrant intagande av växelvis kaffe och mat, lukulliska anrättningar, vilka gladeligen strök med. Det var ett ideligt bärande för att stoppa alla munnar fulla, dock förmärktes , att faten stannade oftast hos broder Hjalmar. ----

Man kan vara rätt säker på att det var § 7 som föranledde tidsutdräkten.
Ur övriga paragrafer kan noteras :
att man beslutat om hur fördelningen av sjöfodret (vassen) i Båtsflagen skulle ske,
om förbättring av utfallsdiket vid åkern på Sandgärde,
om bättre ordning vid nötplockningen på Sandgärde
och att man beklagade sig över försämrad själjakt av följande skäl:
§11 ” --- Under året har inte dödats mer än 27 sälar, och var allmänna meningen att flygrouten över Harstena med sina dunkande flygbåtar var ett störande intermezzo skrämmande sälarna.”

Slut på kiket in i ”tittskåpet Sandgärde” som är en del av tittskåpet Harstena. Tittskåp som kan användas för att göra upplevelsen av skärgården enormt mycket rikare än vad den plattaste av turismexploateringar kan. Men det ställer krav på skötseln av tittskåpen och på den kvalificerade guidningen. Den som bland annat nu medvetet utvecklas i Harstena och bland andra ambitiösa guider med lokalt forfäste och förståelse för småskalighetens betydelse.
Per Gräslund