Harstenas ängsholme Sandgärde. Maj 2010/pg (Citat ur Grytsskanken nr 1 2010)

En skärvårdares och f d företagsledares syn på skärgården och skärvården som hävstänger i kampen mot avfolkning och för kommunal utveckling och ekonomi.

Det händer saker i Harstena by. Enkla, självklara och bylagets ensak kan man tycka. Märkliga och av stort allmänintresse kan den tycka som har fått skärvårdens prisma i ögat.

Den enkla verkligheten är att Niklas Persson i Harstena, Martin Gräslund i Gräsmarö, Niklas Johansson i Bodalen samt Jonas Andersson i Kättilö i vinter låtit motorsågar och röjsågar gå löst på den överväxning som drabbat Harstena bys ängs- och betesholme Sandgärde. Arbetet har Harstena bylag (Jo, i Gryt heter byarnas demokratiska styrorgan just så!) lagt ut på Hans Johansson i Gräsmarö som anställt dessa fem skärkarlar för skärvårdsjobbet liksom ett skotareföretag samt en flisare och transportör från skärgård och kust. Projektet kommer att ge skärbor arbete i åtskilliga år. Det är ett av målen med all skärvård.

Finansieringen sker dels med statliga medel som länsstyrelsen disponerar för landskapsvård, dels med privata donationsmedel från skärgårdens in- och utboende stöttepelare förmedlade via Världsnaturfondens, WWF:s Skärvårdsfond. De statliga och ideella medlen bekostar ungefär hälften vardera av projektet.

Länsstyrelsen ställer sin skärgårdsexpert Martin Larsson till förfogande och WWF ställer upp med sin landskapsvårdsexpert Sven-Olof Borgegård. De leder det praktiska arbetet ur beställarsynpunkt under befäl av Harstena bylags representant, Hans Zschaeck.

Den övergripande planeringen samt den ekonomiska ledningen och kontrollen sköts av finansiärerna genom en beredningsgrupp där den gamle landshövdingen varit ordförande och med naturvårdsdirektören Claes Svedlindh, sektorchefen Ola Jennersten från WWF och undertecknad som gruppmedlemmar.

Målet är att utveckla Sandgärde till skärgårdens märkligaste och största ängsholme och en representant för den typ av sambruk och organisation som en gång gällde i landets alla byar, då de var oskiftade. Men det gäller mer. Att visa hur den öppna och ljusa hagmarks- och ängsskärgård kan se ut som är svenska folket mest älskade men snabbt försvinnande .landskapstyp.

Sandgärde kan bli ännu en pärla bland Harstenas märkligheter och ett förtrollande tittskåp. I det kommer man att kunna uppleva den kultur och natur som drog författare som August Strindberg, Sven Barthel och Astrid Lindgren till skärgården liksom målarna Bruno Liljefors, Axel Sjöberg och Roland Svensson samt musikanter som Evert Taube, Ture Rangström och Henning Mankell d.ä. för att bara nämna ett fåtal. Det var de som öppnade ögonen på oss alla för skärgårdens spännande liv och skönhet och understödde vårt folks stora naturkänsla. I dag sköts inspirationsarbetet av bl a dokumentärfilmaren Peter Gerdehag.

I det färdiga ”tittskåpet” Sandgärde kommer man att kunna uppleva ej blott naturen i sin fägring. Där kan illustreras, konkret och livfullt, det svenska jordbrukets historia och även skärbornas. I tittskåpet kan ges många andra perspektiv och inblickar. En gäller den fria svenska bondens sätt att organisera sin försörjning och sitt samarbete inom landets en gång , näst familjen, mest grundläggande sociala enhet, byn. Där skapade de fria bönderna en grund för den lokala svenska självförvaltning och för den lokala demokrati som medverkade till att demokratin kunde ersätta stånds- och kungaväldet även på central nivå i en relativt snabb, oblodig och stabil process. Hur många länder i Europa, Asien och Afrika kunde inte i dag ha anledning att avundas oss vårt andliga arv med dess relativa frihet från förkvävande feodalism? Något att minnas och odla även inom skärvårdens ram för framtidens skull. Det kan vi göra med glad och tacksam stolthet och ömsint omtanke men utan förhävelse.

Heder åt ”Harrstenera” som kan ge vår skärgård och vårt land ett sådant perspektivrikt tittskåp.

Nu gäller det att tittandet programmeras rätt och att Sandgärde användes produktivt, så att det pågående kostsamma utvecklingsarbetet blir till glädje och nytta för Harstenas och den övriga skärgårdens bofasta befolkning och därmed även för de säsongboende, för de mer tilllfälliga besökarna och för hela kommunen. Är det möjligt?

Ja det är det! Bl a därför att Sandgärde och Harstena inte är isolerade pärlor utan ingår i ett band, ett pärlband och i ett samband. Sambandet består av en skärgårdssträcka från Valdemarsviken via Häradskär till Sandsänkan som har kvar ovanligt mycket av den kultur och natur som våra konstnärer lärt oss älska. Det landskap som på geologins grund skapats av skärborna sedan öarna kom upp ur havet och blev grunden för skärbons överlevnad.. Här finns det kvar i ovanligt frisk och vacker form. Kvar finns även bofasta och brukande skärbor. Utan dem kommer landskapet, kulturen och skönheten ej att finnas. De är för få, men de finns.

Detta lyckliga tillstånd beror av många samverkande tillfälligheter. Kommunen och länet har hittills planerat bebyggelse och utveckling förhållandevis försiktigt och klokt. Ett betydande antal ägare har förstått att deras hemman skulle mista mycket av sitt värde för dem själva, om de ej brukades. Många ägare har inte velat och behövt byta sina ägor och stränder mot guld. Tomtexploatörerna har haft en begränsad möjlighet att härja. Ett antal bofasta brukare har haft tillräcklig kraft och fantasi att, trots problem och urbana trender, bita sig fast i skärgården. Turismen har varit småskalig och lokal.

Gryts skärgård står fram i konkurrens med ca 200 mil annan svensk skärgårdskust som ovanligt autentisk har en expert sagt. Det gör den just genom att skärbolivet lever, ehuru lågan kunde vara starkare. Trendiga men stilbrytande och okänsliga skrytbyggen och turistanläggningar har länge varit få. Skärbornas kulturlandskap finns kvar.

Skärgården behöver utvecklas, liksom kommunen och de värden jag försökt skildra kan bilda en unik bas för en långsiktig och hållbar utveckling. Den basen är lätt att förstöra. Lättast sker det om utvecklingen får formen av en exploatering utan hjärta, kunskap och bildning.

Varje produktutvecklare och marknadsförare vet, att den som skall lyckas på en konkurrensmarknad bör utforma sin produkt så att den skiljer sig från konkurrenternas och varumärket måste motsvaras av egna kvaliteter. Det vet IKEA och det vet Scania. Ingen hör dem säga att vi måste göra våra varor precis lika konkurrenternas.

En dumhet som hörts i diskussionen om skärgårdens utveckling lär vara följande: ”Vi i Valdemarsvik måste göra som i Stockholm eller i Västervik, annars blir vi omsprungna av utvecklingen”. Man tar sig för pannan! Vi skall givetvis göra precis tvärtom. Utnyttja våra egna starka och unika sidor till att göra något annorlunda, bättre, värdefullare och hållbarare. Varumärket Gryts skärgård skall få det att tindra i ögonen på alla älskare av skärgård.

Marknadsföringen – för att utnyttja ett okänsligt men populärt ekonomspråk - bör riktas mot alla de ”kunder” som älskar skärgården och därför förstår eller kan fås att förstå att det krävs ömsint utveckling, om pärlan skall bestå. Det är alla de som vill bo i och bruka skärgården permanent eller säsongmässigt, alla de som inser skärgårdens värde för dem som medborgare i Valdemarsvik, alla de företagare och företagsutvecklare som inser miljöns betydelse för personalrekryteringen, alla turistföretagare som vill verka inom ramen för hög kvalitet och långsiktighet, alla som inser skärgårdens potential som utvecklingsprojekt för hela kommunen d v s dess kloka och långsiktigt arbetande politiker. Vilka blir kvar som inte skulle förstå skärvårdens och kvalitetsskärgårdens unika hävstångseffekt? Inte många, tror jag

Utveckling skall vi ha, men inte vilken som helst. Den är inte ödesbestämd eller monopoliserad av marknaden. Den styrs av oss medborgare själva. Vill vi medborgare i Valdemarsvik ha en utveckling av högsta kvalitet, så kan vi få det, om vi tar vår egen och barnbarnens framtid på allvar.

Sandgärde kan bli skärgårdens flaggskepp seglande i têten för en flottilj av väl vårdade öar.

Men flaggskepp och flottilj måste bemannas och styras av de medborgare som förstår flottiljens eget värde och dess betydelse för skärgårdens försvar. Det betyder bemanning med medborgare som vågar stå upp och göra motstånd, då den de egna värdena och den egna utvecklingsbasen hotas.

Försvaret behöver flaggskepp som stolt för skärvårdens banér flygande på stortoppen. Ett banér som kan övertyga de ljumma och gjuta mod i besättning och beslutsfattare. Sandgärde i god form behövs! Redan efter kvartsgjort arbete kan ingen - knappast ens ett stenhjärta – undgå att hänföras av Harstenaängens milda skönhet. Och mer uppseendeväckande och hänförande kommer den att bli. Det såg jag i går på Sandgärde.

Mot denna utvecklingspositiva skärvårdsflottilj har i vinter sjösatts ett ogenomtänkt anfall. Det är den osannolika duon Gryts Varv och Valdemarsviks kommun som förklarat krig mot skärvårdsflottiljen. Krigsförklaringen fick formen av en detaljplan som turligt nog fick grannskapets ”skärvårdshemvärn” på fötter. Anfallet slogs tillbaka och länsstyrelsen underkände den i nästan varje avseende.

Segern i den första skärmytslingen vanns av engagerade skärvårdare i Varvets omedelbara närhet. De agerade med ovanligt civilkurage. Nu gäller det att segern fullföljes och främst att freden vinns.

I detta avseende har länsstyrelsen givit Valdemarsviks kommun och skärvårdsflottiljen ett utmärkt underlag i sin skrivelse. Där krävs att kommunen gör en kommunplan i vilken det bl a tas ett helhetsgrepp på skärgårdens utveckling. Se t e x www.arkipelagbloggen.se

Alla skärvårdare har nu sin chans att hjälpa kommunen att skapa en hävstång för utvecklingen av dess sannolikt mest utvecklingsbara tillgång, skärgården. Förhoppningsvis tar kommunen och dess välkomne nye stadsarkitekt och givetvis även Gryts Varv chansen att samarbeta med skärvården.

Som tur är finns Gryts Skärvårdsförening med tillgång till en stor arsenal av vapen som sedan ett par decennier utprovats och utvecklats i smärre sjöslag, där skärgårdens värden och befolkning försvarats. Både flaggskepp och flottilj bör kunna beväpnas och bemannas med kunskap, känsla och god vilja.

Låt oss hoppas att Sandgärde lyckas och att projektet blir en symbol och ett flaggskepp för vad som verkligen blir det kommunen en gång beslutat "värna, vårda, och vörda" som ”VärldensVackraste Skärgård”.
Skärvårdare i alla läger med kraft i arm och mod i barm. Förenen Eder!
Det gäller skärgårdens och kommunens framtid.
Per Gräslund