Informations- och arbetsdag på Sandgärdet den 21 juli. Deltagarsuccé.

Per Gräslunds rapport och reflexioner med anledning av en demonstration av periodens största skärvårdsprojekt.

Vi som samlats i skuggen under en av Sandgärdslättens stora ekar såg med förvåning och glädje hur det strömmade fram deltagare ur Hardrarnas/Sylvans tallskogsskifte mellan Västerudd och den stora slätten. Här kom främst harstenabor förstås men här kom många utombys som svarat på Hasse Zschaecks och harstenabornas inbjudan till skärgårdens övriga skärvårdare. Här sågs bland både lyssnare och exkursionsvandrare och bland ivriga samlare av grenar och pinnar folk från Kråkmarö by, Fångö by. Kättilö by, Grytö skärhemman Fyrudden och antagligen andra platser som jag glömt. Resultaten syntes på ängsmarken, trots att arbetet inte pågick så många timmar. Många kände glädje i att ha tagit ett handtag för detta, efter grytsskärgårdsförhållanden, mycket stora projekt i skärvårdsbranschen. Jag glömde räkna alla glada ansikten men nog var där 70-80 personer som lyssnade och lärde och minst hälften som jobbade?

Det började med att Hasse Zschaeck från Harstena bylag hälsade välkommen på sitt vanliga, trevliga sätt och presenterade dem som skulle informera. Det var Sven-Olov Borgegård som är biolog och sedan årtionden anlitad som expert av Världsnaturfonden, WWF, i deras landskapsvårdsprojekt i alla delar av landet. Det var Per Gräslund som initiativtagare och representant för den ena finansiären, Världsnaturfondens Skärvårdsfond samt slåtterkarl och nötplockare på den tiden då det begav sig. Det var inte minst Hans Johansson i Gräsmarö som tung och viktig entreprenör för restaureringsarbetena och tillhandahållare av arbetskraft, boskap, färjor, maskiner mm.

Per Gräslund berättade om vad den restaurerade ängen antages kunna ge för värden till ägarna i Harstena bylag, till skärvården i Gryt, till den bofasta befolkningen, till turismen och till Valdemarsviks kommun som hållbar hävstång för kommunens utveckling. Rikedomen av biologiska och samhälleliga aspekter gör Sandgärde till ett unikt "tittskåp" där vi kan få många aspekter av livet belysta som nästan ingen annans stans i världen. Han betonade projektets beroende av ett ganska komplicerat samarbete mellan finansiärer, ägare och entreprenör samt de risker som det innebär att finansieringen är delvis beroende av politiska beslut (av Sveriges Riksdag och EU) och av att de ideellt och privat tillskjutna halvan av restaureringsmedlen räcker till. I båda fallen är det främst alla parters engagemang på lång sikt under en, som man får hoppas evigt pågående hävd och skötselfas, som det gäller att hålla vid liv. Själva restaureringsfasens ekonomi kan antas vara i hamn. Initiativtagarna och finansiärerna har varit medvetna om att detta är ett högriskprojekt och tagit riskerna med öppna ögon väl medvetna om ansvaret för både skattebetalarnas offentliga medel och generösa donatorers skänkta medel. I sanning ett förpliktigande ansvar!

En del tyder redan på att en lyckad restaurering skall inspirera till ett långsiktigt engagemang från alla berörda.

Talaren trodde att det åhörarna nu kunde se runt omkring sig efter det att ungefär 1/3 av jobbet var gjort skulle räcka långt som inspirationskälla Det är en märklig förvandling från buskage till öppen ängsmark som redan har skett. Vem kan undgå att känna glädje i hjärtat och känna hur lugn och välbefinnande sprider sig från ryggraden till fingertopparna, när man vandrar in från Västerudd mot den stora slätten?

Att restaureringen ger arbete till ett antal bofasta skärbor och skärgårdsföretag under flera år är ett faktum. Att detta är ett av den organiserade skärvårdens mål kan undertecknad Pelle intyga som varit med om att starta och utveckla skärvårdens credo via Gryts Skärvårdsförening och WWF:s skärvårdsfond samt Sandgärdeprojektet . All skärvård syftar naturligtvis till utvecklingen av en hållbar framtid av hög kvalitet - inget annat.

Därefter lotsades vi under Sven-Olov Borgegårds inspirerande och kunskapspräglade ledning genom det praktiska projektets uppläggning och vandrade genom den vackra och intressanta verklighet som restaureringen avslöjar: Sandgärde håller på att bli en verklig pärla.

Vi lärde oss vad en äng är och hur dess marker, ekar, hasselbuskar och andra växter är beroende av det bruk som format ängslandskapet. Exempel gavs på hur en frisk ek ser ut och en som berövats ljus och utrymme, vad som händer med en hasselskog då den blir förvuxen och skuggad av överväxning, hur en restaurering i dagens värld måste göras storskalig, om den skall bli ekonomiskt genomförbar och de risker som storskaligheten medför och hur farorna skall motverkas. Det gäller t ex att hålla koll på att inte ängsfrämmande växter som tistlar och örnbräken kommer in och tar överhanden. Det gäller att både restaurera med hårt bete och att kolla att betet inte hindra hasselskogens återuppväxning. Ett problem som måste åtgärdas där slåttermaskinerna skall gå fram är stubbarna, som inte kan stå kvar. Den kommande hävden skall ju inte ske med lie och räfsa (annat än som social trivselaktivitet om man så vill) utan med moderna maskiner och metoder, om den skall vara genomförbar ekonomiskt och med hänsyn till tillgången på slåtterfolk.

Hasse Johansson och Sven-Olov berättade bland annat hur de väldiga högarna med grenar och annan flisved skall taga som hand med mobila flisare och transporteras till värmeverkskunden med ett containersystem. Dagens teknik och priser på flis antages göra att flisaffären går ungefär jämnt ut och att Sandgärdets marker mår bättre av flisningen än av storskalig eldning. Den senare bedöms dessutom bli mycket dyrare än flisningen och ge risk för brännskador.

Vid kaffet efter välförrättat värv syntes arbetsfestens trivsel sprida sig under eken. Spridda kommentarer kunde tydas som om det fanns deltagare som fann besöket vara värt besväret och, om jag hörde rätt, så ansåg någon t o m att de som inte haft tid att deltaga kunde ha gjort en förlust.

Mig gladde Margareta född Magnusson med en notis ur pappa Everts dagböcker som delvis förklarade hur Sandgärde kunde hållas i hävd en gång. Det gällde sent höstbete med får. En sida av ängsbruket här, som undgått ett ivrigt ängsforskande öga och öra som mitt. En erfarenhetsflisa med framtidsvärde. Historia är ju systematiserad erfarenhet. Faktiskt den grund som all teknisk och mänsklig utveckling bygger på och därmed framtiden.

Vi gäster tackar Harstena bylag för att de låter skärvården utvecklas på deras ägandes hemman.

Det mår även våra sinnen väl av. Lycka till med att nyttja pärlan till egen glädje och samhällsnytta önskar jag mina bygrannar på andra sidan Risholmsedat!

Pelle på Grönsö