En sevärdhet i ”Vika”. Valdemarsviks Träbåtsförenings hamnläge.

Valdemarsviks köping har fått en ny sevärdhet.

Det är Träbåtsföreningen som tagit ett berömvärt initiativ för att knyta denna gamla samlingsplats för omlandets handel till dess skärgård och historia.

En rekommendation:

Vid nästa besök i ”Vika” är det väl värt tiden att besöka den del av hamnen där ån mynnar och gränsen går mellan Östergötland och Småland. Där har Träbåtsföreningen ordnat en hamnplats för några av sina medlemmars ökor och båtar. Vid mitt besök fann man där en lillöka av omisskännlig Tjustmodell, en klassisk roddsump av snipform och ett par skötbåtar. De låg för om den nu galeasriggade trålaren som sedan länge har sin förtöjningsplats där. Föreningen har satt upp väl slöjdade skyltar som beskriver båtarna. Där skildras bland annat Ulf Hjulströms egenhändigt byggda storbåt, som dock har förtöjningsplats vid Sahlins f d brädgård. Se bild i denna blogg av denna snabbseglande skönhet. Bland skärbons båtar saknas nu en storöka och en mellanöka. De kanske kommer?

Vackrast är en rundgattad skötbåt.

Vackrast i mitt tycke är nog skötbåten från Bokö som byggts av legendariske Ragnar Jansson i Västervik. Skötbåten representerar den första båttypen i skärgården som var byggd för motordrift och då avses tändkulemotor. Den ersatte storökan i strömmingsfiske och transporter. Typen kom till grytsskärgården omkring året 1905-1910.Den representerade ett brott i en öktradition som härstammade från medeltiden, då akterspegeln introducerades i de äldre sniporna med sin form från vikingatiden och äldre. Snipformen finns bland allmogebåtarna bara kvar i roddsumpen. Det är därför onödigt att beskriva hamnens skötbåtar som snipor. 1900-talets skötbåtar är rundgattade, men beskrivs nog bäst helt enkelt som skötbåtar. Att plastbåtsindustrin kallar sina rundgattade båtar för snipor är egentligen inget skäl att använda en missledande beteckning, tycker undertecknade pekpinnepekare.

Beröm är Valdemarsviks Träbåtsförening

En förening som binder samman ”Vika” med skärgården, därmed understödjande kommunens liknande ambition som tar sig uttryck i att Skärgårdslinjens gren in till Valdemarsvik understödjes.

Kommunens hävstång.

Skärgården är kommunens största turist attraktion och kan bli dess företagsmässiga och ekonomiska hävstång, om den skötes väl. Träbåtsföreningen visar ett framtidsspår. Gryts varvs förslag om flytande pontonhus visar på en återvändsgränd som skulle ha raserat hävstångens kraft och värde, om inte grannar och länsstyrelse ingripit. Kommunens påbörjade arbete på en ny s k översiktsplan är rätt tillfälle att stärka hävstångens natur- och kulturförsörjda kraft. Träbåtsföreningen har försett kommunen med en vägvisare ut till sitt ovärderliga smycke. En ovanligt autentisk skärgård.

Per Gräslund