En illa hanterad väninna

När sonsonen David och jag blivit torra efter vårt ofrivilliga bad mellan Stora Arnholmen och Grönsö spred sig en stor glädje bland oss och familjen över att vi, som  genom ett under, var oskadade.

Desto större blev sorgen när vi inspekterat vår käraste öka. "Gubben Bengtssons i Harstena" lillöka, som var illa sargad i babords rende (reling) och översta bord. Även styrbords övre bord var spräckt och en årtull där bortriven. En åra var bräckt och terslappen vid östen (aktersta durkbiten vid det ställe där man öser) liksom locket till sumphållet som även är toft till storrodden var borta tillsammans med akterlappen (aktertoften) . Alla andra försvunna delar har vi återfunnit längs stränderna.

Gubben Bengtssons öka var byggd av Lindkvist på Fyrudden omkring 1900  och var på sin tid Harstenas vackraste lillöka. Då hon tjänat slut lyckades vi övertyga allkonstnären  Bertil Hagander i Valdemarsvik att bygga en exakt kopia. Ett lättrott och välseglande underverk som smekte varje båtväns öga och gjorde rodden till ett nöje och ökseglingen till en ovanlig upplevelse, eftersom damen i fråga hade godheten att klara en hygglig kryss. vilket inte så många av hennes systrar klarade tillnärmelsevis så bra.

Nu hoppas vi att Bertil skall orka fulllfölja sitt spontana  åtagande att rusta upp sin klenod.

Ett skärhemman utan lillöka är halvt och illa rustat, så  vi hoppas att nästa sommar få sätta segel och sticka ut i sjöbrisen. Båtkultur är en del av det skärvården handlar om. Om styrpulpetbåtar med GPS hör dit kan man diskutera och de borde  definitivt vara utvisade när skepparen saknar vett och sjömansskap.

Pelle på Grönsö

 Bilden visar lillökan under rodd med båtbyggaren själv vid storrodden och Lasse Gräslund vid akterårorna. Skärkarlen for sällan på sjön utan att seglet var med.Det låg vid rodd bordvarts med spristångstoppen förut eller akterut beroende på omständigheterna. När en tjänlig bris dök opp kom den lätta riggen utan vant och stag upp i ett huj.pg