Valdemarsviks landskapsvärden, Nr 1, Ett Nobelprisbelönat värde.

Originalbloggen verkar ha fallit bort. Här kommer den som kommentar.

Pelle GräslundLöfsveds Posttur. Märklighet nr 1. Nobelpris år 2009 i ekonomi.
Vad har Eleonor Ostroms nobelpris i ekonomi 2009 med Tommy Ljungs posttur i norra Gryts Skärgård att göra? Så här är det:
Elinor som är svenskättling och professor i statskunskap vid University of Indiana i USA fick nobelpriset i ekonomi 2009 för att hon givit exempel på hur ett akut socialt problem kan lösas. Problemet kallas ”Allmänningarnas tragedi”. Elinor fann ut hur primitiva stammar och bönder och fiskare i olika delar av världen hade löst problemet som i princip är: Hur skall man sköta allmänningar som nyttjas av många men ingen känner ansvar för, därför att privat ägande inte finns och fungerar? Ekonomernas lösning har varit två och båda onödigt extrema. Antingen privatisera eller förstatliga. Men det är inte så lätt att privatisera eller förstatliga t ex torskfisket i Atlanten öster om Canada. Där är tragedin att alla världens fiskeflottor sedan flera sekler fiskat fritt på vatten som ingen ägare behärskat, reglerat och vårdat. Världens kanske väldigast torskbestånd fiskades bort för 25 år sedan och har trots upphört fiske inte återhämtat sig än. Det är allmänningarnas tragedi. Men det finns mer småskaliga exempel som även är tragiska. Ett exempel är det i onödan införda fria handredskapsfisket på Ostkusten. Den nu pågående avprivatisering av äganderätten inom strandskyddsområden är en annan tragisk effekt av en ogenomtänkt skapande av allmänningar.
Vad Elinor fick priset för var att hon visade hur man på många håll undvikit allmänningarnas tragedi genom klokt användande av såväl äganderätt som statsmannaskap.
Från sina många exempel summerade hon villkoren för lyckad allmänningsskötsel. Det märkliga är att hon, trots sitt ursprung, inte kände till de svenska byarnas system för att brukar och vårda sina allmänningar. Ironiskt nog har hon knappast något exempel från sin världsvida praktik som så väl motsvarar hennes beskrivning av ideal allmänningsskötsel som ett svenskt. Det är de system som svenska bönder själva utvecklat i sina oskiftade byar. Hennes krav är: Brukarnas måste själva få utforma sitt sätt att komma överens om bruket och om fördelningen av såväl arbetsinsatser som avkastning av allmänningens bruk. Från statsmakten fordras att man kodifierar samt ser över och stöder ägarnas/brukarnas lokala rättssystem. En oskiftad by som Tommy Ljung passerar varje postdag är Harstena . Där finns Elinors idealsystem ännu kvar, ehuru den ekonomiska verkligheten medfört att jordbruket upphört och att yrkesfisket är på uttåg. Det minskar inte behovet i skärgården av system för att undvika allmänningarnas tragedi. I Harstena kan allmänningssystemet ännu studeras i dess kanske mest raffinerade form. Att vi i Sverige inte tar till vara den visdom som våra föregångare arbetat fram medför onödiga förluster. Vi bör vända på kuttingen och göra våra avklingande skärgårdsvärden till vinster. Det behöver Valdemarsvik. Elinor kan hjälpa oss om vi ids lära oss av erfarenhet. Hennes och vår egen.
Nu vet ni vad Göran Löfsved passerade häromsistens. Jag har ytterligare nio exempel på värden inbyggda i det landskap som han klokt nog studerade från postbåtens hytt.
Pelle på Grönsö