Zorn om ängen i skärgården

Adam och Eva är senvårens ängsblomma efter blåsippa, vitsippa och gullviva,Foto Peter Gerdehag

Zorn om den blommande svenska ängen.

Albert Engström citerar Carl Larsson om Anders Zorn och ängen och vi citerar Albert.

Albert Engström liksom Zorn var  inlandsfödda men blev skärgårdsälskare av intensivaste slag. Därtill  älskare som kunde ge färg och form åt sina känslor. Så här skriver Albert om Zorn och en segling med dennes lustjakt Mejt i uppsatsen "Zorn som naturälskare"

------Vi lyfte ankar och seglade  ut ur den lilla hamnen , åto frukost i sittrummet, medan en av gastarna satt till rors, och hade det härligt. Solens värme tycktes neutraliseras av brisen -  det hela var verkligen behagligt. Och vad Zorn syntes njuta! Med ögon, öron och alla sinnen tycktes han vilja införliva all skönheten omkring oss med sin själ och sin kropp, solglitter, blåstens vin i riggen, det regnbågsskimrande skummet, de vida fjärdarnas perspektiv, trutarnas och måsarnas flykt---

--- Och jag tror att Zorn aldrig njöt av naturen så intensivt som under segel i skärgården, som han älskade.

Det var livet, rörelsen, han längtade efter. De växlande valörerna under drivande moln, brisarnas snabbjakt över havet, båtens följsamhet i rorsmannens hand. ---

--- Carl Larsson berättar i en  av sina böcker att Zorn en gång frågade honom, om han visste något vackrare än en blommande svensk äng. - Jag blev honom svaret skyldig, sade Carl Larsson---.

Citerat av Per Gräslund  ur Engströmssamlingen "Rospiggar och Smålandsoriginal"

PS

Zorns geni som avbildare gjorde honom även till en mästerlig båtporträttör. De lillökor som  han  skildrat  från Dalarö är mästerliga både  som  porträtt och som förlaga och visar att man i den trakten kunde bygga nästan lika vackra lillökor som smålänningarna. Min  fördom har annars varit att sörmlänningarnas ökor alltid varit  ganska klumpiga.  Konsten kan tydligen verkligen vidga perspektiven! ( om nu inte ökorna importerats från söder?!)

DS