Sten Selander om lund och äng

Lövängen måste gallras för att få in ljus och luft.Foto Peter Gerdehag

TEMA FRAMTID: ---väl hävdat landskap---

Sten Selanders löväng

En naturvän och botanist som Sten Selander skriver i sin i sin bok "Det levande landskapet i Sverige" i  några rader som har bäring på Gryts skärgårds kulturlandskap. Selander var generationskamrat med min pappa. doktor i botanik, ordförande i Naturskyddsföreningen skald, författare litteraturrecensent i Svenska Dagbladet mm mm

Först skildrar han lundens skönhet, men så säger han:

"Och ändå är en välansad löväng på sitt sätt ännu vackrare. Men om man vill bevara lövängarna i hävdat skick, där så ännu låter sig göra, är det dock inte så mycket av hänsyn till landskapets skönhet som med tanke på de historiska värdena de förkroppsligar. De lagskyddade runstenarna och fornåldersgravarna är monument över döden, men ängarna är levande minnesmärken över våra förfäders arbete och dagliga liv sådant det gestaltades under mer än ett årtusende. Och är inte dylika minnesmärken lika väl värda att räddas från förstörelse som gravarna? --- Varför skulle vi inte lika väl kunna underhålla den levande miljö ur vilken vår kultur växte fram? Den miljön var mångenstädes framför allt lövängen. Och ett kulturfolk som inte har glömt sitt eget förflutna borde känna det som en plikt mot kommande generationer att rädda vad som ännu finns kvar av dessa uråldriga kulturdokument, som samtidigt är evigt ung, blommande natur."

Selander  förstod även att den lund som lämnas åt sig själv snart blir en buskdjungel och så småningom ofta förmörkas av inträngande granskog. Medan det för ängen finns en tusenårig skötseltradition finns det ej för lunden, för den är ej en del av det hävdade kulturlandskapet utan ofta en förfallen del av en före detta brukad  men senare vanhävdad äng.

Enligt länsstyrelsens inventering finns i Valdemarsviks kommun blott 6 hektar äng kvar fördelad på 9 lokaler. Där ingår Grönsö äng med 3,5 hektar vilket betyder att de övriga åtta är av försumbar storlek.  I Gryts skärgård finns således bara Grönsö äng kvar. De har sparats och hävden har fortsatt i föregångarnas månghundraåriga  fotspår just av de skäl som Selander anför. Det kan intygas av de nuvarande ägarna genom

Per Gräslund.