15 år med Gryts Skärvårdsförening. Vad vi försökt göra.

GRYTS  SKÄRVÅRDSFÖRENING

”ett framtidsprojekt”

Nu nära 600 medlemmar

C/o Per Gräslund, Grönsö, 610 42 Gryt 0123/43036 eller 08/268433.

epost: graslund.per@telia.com,

För  en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke                                                                                 

bebyggt kulturlandskap.                                                                               081004

Ledare i Grytsskanken nr 1 2007

VAD HAR SKÄRVÅRDSFÖRENINGEN GJORT?

Frågan har ställts och den är berättigad. Mindre dock  för historieskrivningens skull än för framtidsplaneringens. Vad var och är våra mål? Hur försöker vi nå dem?  Vad har uppnåtts och vad återstår att göra?

Bakgrund, mål och förutsättningar

De huvudsakliga målen för föreningen kan i något poetisk kortform utläsas ur devisen på Grytsskankens framsida. Läs den gärna långsamt och med eftertanke. Där finns föreningssjälens ande och anda.. Föreningen är idéburen och har tillkommit för att sprida kultur. I grunden andlig sådan men till sina uttryck högst konkret manifesterad i näringsliv och yrkeskunnande, kulturlandskap med bebyggelse och traditioner samt i den naturmiljö i vattnet, på land och i luften som i så hög grad är kulturpåverkad. ..

Föreningens rötter finner man i det arv av skärgårdsengagemang och kärlek till skärgårdens människor, kultur och natur som stiftarna Per och Lars Gräslund fått med sig från sina förfäder på Gräsmarö.

Den formella starten initierades för 15 år sedan, 1992, i samband med en kurs för skärgårdsbor och sommarboende i skärgårdsskogsbruk arrangerad av Per och Lars i samarbete med Skogsvårdsstyrelsen.

Skärgårdens kultur och landskap har på naturens grund skapats av skärgårdsborna under deras kamp för överlevnad och förbättrande av sina levnadsförhållanden. Vill man - så som föreningen vill - utveckla och skydda skärgårdens liv, landskap och natur, så är den viktigaste uppgiften att bevara överlevnadsmöjligheterna för skärbrukande och bofasta skärbor.

Skall man förstå hur skärbornas kulturlandskap skapats måste man förstå skärbornas historia. Utan sådan kunskap och förståelse kan man inte utveckla och skydda det skärgårdsliv och det skärgårdslandskap som vi och stora delar av svenska folket lärt sig att älska.

Skärgården är landets yngsta övervatten landskap, Det har aldrig varit vildmark, för så fort öarna kom upp ur sjön, så togs de i anspråk av fiskande, jagande, boskapshållande och jordbrukande skärbor. Det är därför det kallas ett kulturlandskap. Kultur betyder ju odling.

Föreningen har försökt sprida sitt budskap till dagens brukare och ägare i skärgården samt till kommunens övriga innevånare, lokala politiker och myndigheter på olika sätt, men även till länsstyrelsen och till landets centrala politiker och myndigheter.

Att räkna upp alla de kurser, utfärder, diskussioner och sammanträden som föreningen arrangerat och alla de konferenser och möten med intressenter, motståndare  och makthavare som förekommit  eller att lista alla de artiklar som främst ordföranden publicerat skulle ta för stort utrymme i lilla Skanken,, Det här får i stället bli ett urval som görs med sikte på att belysa föreningens sätt att befordra sina viktigaste policyfrågor:

Publiceringsverksamhet:

Medlemsbladet Grytsskanken har kommit ut med trettioen nummer. Upplagan har vuxit från ett femtiotal till som mest 650 exemplar. De har distribuerats till medlemshushållen samt till politiker och makthavare i Kommun. Landsting och Riksdag och Regeringskansli samt till föreningar och personer med intresse för eller påverkan på skärvården..

Genom boken Kråkmaröborna som givits ut år 2003 av föreningen med stöd från en rad institutioner och personer har allmänheten fått tillgång till resultatet en djupdykning i ett av Gryts skärhemmans historia och utveckling. Nästan alla skärgårdslivets element och därmed skärvårdens grundfakta beskrivs. Boken kan ses som en grundbok i skärgårdskulturens historia.

Genom att taga initiativet till och aktivt medverka till skriften  Brytningstid som utgavs år  2001  i samarbete med kommunen ville föreningen skapa förståelse bland alla Valdemarsviks innevånare för vilken pärla de hade tillgång till inom sin egen hank och stör i form av skärgården. En tillgång som visserligen kräver insatser av skattemedel, om den skall glänsa, men som även ger innevånare och näringsliv stora värden i retur, om den vårdas väl. Genom av kommunen arrangerad finansiering har skriften kunnat delas ut till alla Valdemarsviks bofasta hushåll. Framgången berodde först och främst på ett skickligt och med stort engagemang genomfört journalistiskt arbete av grytsföretaget Mediahavet

Sedan sin start har föreningen propagerat för en hänsynsfull vård av det bebyggda landskapet och dess stränder. En kurs hölls under ett av föreningens första år i byggnadskultur och en annan i den då nya Plan- och bygglagen. Underlag till en skrift och en utställning om byggnadskultur och byggnadsvård har tidigt utarbetats, men har aldrig genomförts. Nu har styrelseledamoten Frans Liliedahl tagit upp temat utifrån en sommarskärboende arkitekts synpunkter. Resultatet blir en av Karin Klöör vackert illustrerad skrift om Byggnadstradition i Gryts skärgård som beräknas komma ut under 2008. Familjen Ledin i Kråkmarö har möjliggjort tryckningen genom ett generöst ekonomiskt stöd. Särskilt betonas vikten av att bebyggelsen stöder landskapsbilden och skyddar stränder och bergtoppar från nedskräpning med undermålig och fel placerad och formad arkitektur.

I dagarna ger Per Gräslund ut boken Där Havsvågen ligger på som handlar om skärgården.. Utgivningen sker visserligen på författarens eget förlag personalunionen och skriftens syfte gör att boken kan medtagas här. Syftet är nämligen att belysa skärvårdstankens ursprung och ålder.

Större utredningar och projekt.

Föreningen har deltagit i och avgivit utlåtanden om tjogtals av de offentliga utredningar som under perioden skrivits om skärgården. Det största arbetet var medverkan i den av Miljödepartementet beställda utredningen Hållbar skärgård 1999, där föreningslivet i Östergötlands och Kalmar läns skärgårdar under ledning av respektive länsstyrelse lämnade 121 förslag till regeringen om hur man kunde vårda skärgården på ett hållbart sätt. Föreningen deltog med engagerade medlemmar i de sex arbetsgrupper som arbetade under nära två år i Östergötland. I dem kom man fram till synpunkter på grundläggande miljöområden som i bred mening gällde havsmiljön och kulturlandskapets miljö . Föreningens representanter hävdade särskilt frågor som gällde skärgårdsbornas ekonomiska och näringsmässiga villkor. Det gällde kommunikationer, skolor och kommunal service samt  fastighetstaxering, fiske, jord- och skogsbruk men även  turism, 

Våra synpunkter beaktades i hög grad och arbetet skapade ett förtroendefullt förhållande till kommunala myndigheter och länsstyrelse som fått bestående värde för föreningen och skärgården. Tyvärr fullföljde Miljödepartementet, som beställt utredningen förslagen i allt för liten utsträckning. Bland det femton mest prioriterade förslagen intog frågan om reformering av det fria handredskapsfisket  första platsen. Det rådde enighet inom utredningen om att fiskevård och skärgårdsfiske inklusive fisketurism hörde till skärgårdens mest naturliga näringar och att de krävde ägareengagemang. Ett återställt ägande kunde mycket väl kombineras med goda möjligheter för den fiskande allmänheten att få fiska. Idén togs upp av Jordbruksdepartementet som tillsatte en utredning med landshövdingen Anita Bråkenhielm i Kalmar som ordförande. Hon, liksom landshövdingen i Östergötland Björn Eriksson hade skrivit under våra förslag, inklusive det om fisket. Utredningen inleddes på vårt gemensamt överenskomna spår men sedan utredaren besökt regeringskansliet i Stockholm vände bon sitt eget och vårt förslag ryggen mitt under utredningsarbetet. Det skedde uppenbarligen under tryck från regeringskansliet och frifisket lobbygrupper. Utredningen blev en intellektuell härdsmälta och en formidabel praktiskt flopp. God gödning för politikerföraktet. Utvecklingen mot engagerad fiskevård och sund fisketurism i skärgården avstannade och har t rots olika mer eller mindre konstlade försök ej kommit i gång än.. Föreningen har all anledning hålla frågan vid liv eftersom vi vet att vi kom med ett progressivt, praktiskt och framtidsinriktat förslag..

Utredningen Hållbar Skärgård innehåller trots allt ett imponerande faktaunderlag och värdefulla synpunkter på praktiskt taget alla aspekter av skärvården och skärgårdslivet. Var och en som vill verka för skärgårdens utveckling har här tillgång till ett ovärderligt grundmaterial. Det är dessutom en gång i demokratiska former förankrat i skärgårdens lokala föreningar. Länsstyrelsen i Östergötland och fråmst dess engagerade miljövårdstjänsteman Kjell Schaerling har stor heder av verket.

Föreningen deltog i bildandet av EU-projektet Leader+ ., Kustlandet och har även dragit nytta av det för egna projekt och avser att stödja dess fortsättning under perioden 2007 – 2013..             

Föreningen lade även ned mycket engagemang och arbete på att hjälpa till med underlag till Valdemarsviks kommuns Kommunplan. Tyvärr har kommunen aldrig slutfört planarbetet, vilket innebär att kommunens översiktplan snart är ca 15 år äldre än vad lagen förutsätter, Det är inte bra för skärgårdens utveckling. Vi hoppas på en ändring,

Information och kunskapsutveckling

Föreningen har bedrivit informations- och kunskapsutvecklingsarbete  bland medlemmarna genom kurser i skogsvård, byggnadsvård, ängs- och hagvård, lieslåtter mm. Genom exkursioner har information förmedlats om lyckade och mindre lyckade exempel på utveckling av skärgårdens kulturlandskap. Praktiskt taget alla socknens och en del av St Annas byar har besökts.

Föreningen har arrangerat turistturer och visningar med kvalificerad kulturhistorisk och naturhistorisk guidning även för en bredare publik än de egna medlemmarna. Föreningen har deltagit i och även arrangerat offentliga debatter i skärgårdsanknutna ämnen.

Föreningen har särskilt engagerat sig för att skydda skärbornas äganderätt till fiske och jakt och medverkat i olika projekt för att finna bättre former för fiskeförvaltning och fiskevård än den katastrofala förvaltningsform som kallas för ”Det Fria Handredskapsfisket”.

Föreningen eller dess styrelseledamöter har även gjort praktiska insatser för att stödja skärbornas äganderätt till sina land- och vattenägor. Ett exempel är att Fångös bådar räddats till byn undan ett försök från Staten att lägga vantarna på dem.genom en aktion från Fastighetsverket. Även enskilda försök att inkräkta på skärbors äganderätt har stoppats.

Föreningen stöder nu i mindre omfattning ett filmprojekt inom vilket fotografen Peter Gerdehag med stöd av Världsnaturfondens Skärvårdsfond vill belysa  hur man även i modern tid kan hävda och bruka skärgårdens marker, ängar, hagar och åkrar, så att det ljusa och lätta haglandskap bevaras  som legat till grund för svenska folkets kärlek till skärgårdens landskap.

Vattenmiljöfrågor

Föreningen har försökt påverka allmänhet och myndigheter till att skydda Östersjön från nedsmutsning och övergödning samt utfiskning.

Under detta arbete har föreningen varit representerad i seminarier och studiegrupper initierade av Miljödepartementet och andra myndigheter och organisationer. Bl a genom sin medlem  Sten Silverbåge har föreningen strävat efter att hållit sig à jour forskningsläge och situation när det gäller Östersjöns miljöproblem.  Områdets överväldigande komplexitet och omfattning har dock gjort det mycket svårt för en liten förening med många uppgifter och begränsade resurser att påverka eller ens överblicka Östersjöhavets problem,

Föreningen stöder kommunens ansträngningar att minska de lokala utsläppen från öarnas och båtarnas toaletter och avlopp.

Frågan om motorbåtstrafikens miljöstörningar.

Föreningens medlem Bengt Heilborn har med engagemang följt utredningsarbete och debatter om  motorbåtstrafikens miljöstörningar och i officiella sammanhang hävdat föreningens syn på att både farter och förarkompetens behöver striktare reglering. Föreningen har fått rollen av remissinstans.

Skärvårdsarbete som inkomstkälla och för landskapsvård

Utan betande boskap kan skärgården ej vårdas. Tre av skärgårdens hemmansägare och deras brukare har tillsammans med Världsnaturfonden  WWF och länsstyrelsen drivit det stora lagårds- och betesprojektet som givit skärgården tre nya lagårdar. Projektet har drivits av brukarna och ägarna, till tre av norra Gryts brukade gårdar på deras ansvar, Föreningen har ej ingått i projektets ledning och har ej varit ansvarig för dess genomförande. Däremot har föreningen sett med stor välvilja på projektet som ger goda möjligheter till konkret skärvård och inkomstmöjligheter för tre brukarfamiljer.

Föreningen har därför personellt och ekonomiskt stöttat projektet. Ca en tredjedel av finansieringen har bekostats av den skärvårdsfond inom WWF som helt åstadkommits genom donationer från föreningsmedlemmar. Ca  en tredjedel kommer från de normala miljö- och jordbruksstöden från EU och svenska staten och ca en tredjedel från ägare och brukare. .Projektets centrala andra del omfattande uppröjning och vård av betesmarker och ängar återstår att finansiera och genomföra,

Hur har föreningen lyckats?

Har vi lyckats bidraga till att bevara och utveckla skärgården, så att den förblir värd den  kärlek som så många svenskar  anammat.

Har föreningen då lyckats med att få alla ägare, brukare politiker och andra beslutsfattare i skärgården att förstå att de hanterar en unikt värdefull pärla som kräver ömsint omtanke?

Vad Gryts Skärvårdsförening har lyckats med är utan tvekan att samla mycket medlemmar – för dagen ca 500 st. Vårt medlemsblad går ut i hyggliga upplagor och når även många beslutsfattare. Våra arrangemang och utfärder är till synes populära och samvaron inom föreningen ter sig, åtminstone ur styrelsens synpunkt som trivsamt.

Man vågar nog tro att vi lyckats något så när med budskapets förpackning. Men det är kärnan som gäller. Och det är nog mer osäkert i vad mån vi lyckats förklara skärgårdspärlans värde och än mer osäkert i vad mån vi lyckats inympa verklig  förståelse för vad dess vård kräver av kärlek och återhållsam och ändå  konstruktiv omtanke.Skärgården är faktiskt inte enbart i goda händer, Den är på mänga sätt hotad. Särskilt genom okänslig kommersiell exploatering och bebyggelse men i grunden förstås av miljöförstörelsen och avfolkningen,

Det finns således mycket mer att göra för alla med skärvårdande ambitioner.

Per Gräslund