Torskbrist och övergödning de största hoten mot Östersjön

Bortfiskad torsk och tillförd övergödning hotar Östersjön med algblomning och syrefria bottnar. Det säger Skärgårdsstiftelsens miljöhandläggare i tidningen Stångmärket.

Räddningen är ej bara minskade utsläpp av gödningsämnen och tvättmedel utan även minskat storskaligt trålfiske enligt stiftelsens Cecilia  Wibjörn som rapporterar om Östersjön i Stångmärket. Så här går hennes resonemang: Trålfisket pajar hela ekosystemkedjan och ger liknande effekter som övergödningen. Fiskar man bort torsken, så ökar skarpsillen som är torskens föda. Sillen äter djurplankton som då minskar, varpå västplankton får mer utrymme  och ökar. Då ökar algblomningen och syrebristen tilltar.  Övergödning och trålfiske blir förödande för Östersjön. Cecilia vill se mer småskaligt kustfiske med nät i stället för trålfisket.  

Jag citerar Cecilia därför att jag algblomningen illustreras så drastiskt i Peter Gerdehags film ”Den vackraste Ön” och därför att filmen givit upphov till funderingen att algblomningen skulle vara naturlig och ursprunglig även i dess nuvarande kolossala format. Cecilia har nog rätt i att den är människogjord och ett illavarslande tecken.

Därtill gläder mig rekommendationen att satsa på kustfisket, till vilket jag vill räkna skärgårdsfisket. Det kan ge bofasta skärbor bättre bärgning och därmed öka utrymmet för den art som är viktigast av alla för skärvården. Det är just arten skärbo om den tillåts bruka både sina landägor  och vattenägor och som därmed kan överleva och ge skärgården liv, utgöra skärvårdens manskap som kan  hålla dess nödvändiga betesdjur. Fiskevården är en del av landskapsvården som är en del av skärvården. Dit hör förstås även vården av Östersjön.

Pelle