Vad är det som Peter kallar "Den vackraste ön"

OM SKÄRGÅRDSFILMENS HUVUDPERSON, GRÖNSÖ

Vad  är det som Peter kallar ”Den Vackraste Ön?

Grönsö är namnet på en ö inom Kråkmarö by i Gryt socken, Hammarkinds härad, Valdemarsviks kommun. [1]

Ön består av fyra bergiga och tallskogsklädda uddar som sticker ut som bläckfiskarmar från den centrala delen som är en ek- och lövskogsbevuxen sandrevel där bebyggelsen och jordbruksmarken återfinns. Där ligger således åker, äng och hage med sin blomsterprakt och den sommargrönska som givit ön dess namn, Grönsö.

Den längsta udden går mot norr och avslutas med det höga berget Grönsö Huvud med den lilla  Grönsklabben utanför som hemmanets slutpunkt mot norr. Där bor sjöfrun.

På Grönsö finns två små skärhemman om tillsammans 1/10 av Kråkmarö by, som i likhet med de flesta skärgårdsbyar i Gryts  skärgård är på ett helt mantal. Det är ett gammalt mått på byns storlek och ekonomiska värde. En slags fastighetstaxeringssumma.

Till tiondedelen hör, utöver hemön Grönsö med bebyggelsen och jordbruksmarken två holmar, sju skär, en klabb, nio hällar och några stenar. Vattnet och fiskerätten mellan öarna är skärhemmanets viktigaste ägor och största tillgångar. De som gjorde det möjligt att överleva för skärgårdsbon och grundorsaken till att skärgården en gång blev befolkad..

Ytan är 50 hektar eller 100 tunnland, varav ca en hektar åker, ca fyra  hektar äng, ungefär lika mycket hagmark, nära trettio hektar skog och skogsbeten samt resten ofruktbart berg, s k impediment. Vattenägorna är mycket större, ca 200 hektar. Av Kråkmarö bys samfällda ägor hör 1/10 till Grönsö. Det är säl- och jaktbådan ytterst i öster, där byns ägor möter öppen sjö i vad som kallas Kråkmaröudden. Vidare ingår samma andel i båtplatser, vägar , sandtag, lertag  m fl  nyttigheter på hemön Kråkmarö. Därtill andel i Hammarkinds härads skogsallmänningar.

De två små hemmanens bebyggelse kom till 1885 och finns kvar med var sin enkelstuga, var sin lagård, bodar och sjöbodar samt jordkällare i till det yttre ursprungligt skick.  Ett båthus, en bastu och ett par bodar är av senare datum, men medvetet inpassade i byggnadskulturen.

Grönsö var ursprungligen Kråkmarö bys gemensamma betes- och slåtterholme. Dit fick två bröder flytta ut 1885, när byn undergick laga skifte och byns bebyggelse på hemön Kråkmarö sprängdes. Den ene av de två bröderna köpte ut en tredje broder och hans gård blev två tredjedelar av en tiondedel dvs 1/15 mantal. Den andre broderns gård består då av av 1/30 mantal.

Bröderna gjorde inget lantmäteriskifte emellan  gårdarna utan sämjedelade mark, fiske och jakt sins emellan. Åkrar och tomter och tallskogsskiften brukas enskilt av de två gårdarna medan äng. betesmark och fiske brukas samfällt. Det betyder att när den mindre gården deltar med en slåtterkarl och en räfserska i ängsslåttern, så skall den större gården hålla två. Höskörden  delas i samma proportioner liksom intäkter från ekförsäljning. Den större gården fick beta med två kor och den mindre med en ko. Även sjöbod och brygga ägs och brukas samfällt.

Fiskevattnen är samfällta i byn och Grönsö del är delade i tre skift. Den mindre gården byter varje år, så att man efter tre år gått runt öns fiskevatten medsols. Det kallas att fiskeägorna ”går på hävd”. Den större gården har varje år fiske på de två andra, likaså cirkulerande skiftena.

Skogsskiftena är markerade med märken i gränstallar s k skältallar. Bläckorna som huggits i skältallarna markerar gränsen eller skälet. Betet är gemensamt ej blott i hage och äng utan även i tallskogen, oavsett att rätten till avverkning på skogsskiftena är privat brukad.

Denna typ av ägande, där varje bybo ägde en större eller mindre andel i all mark och alla rättigheter t ex fiske och jakt, men brukade åker och vissa skogsskiften enskilt var typisk för alla byar före de stora skiftena under 1800-tlet. Mellan de två grönsögårdarna lever ägoprinciperna  från tiden före skiftet således  kvar.

Nu ägs båda gårdarna av samma ägare men sämjedelningen, skältallarna och sambruket hålls vid  liv i tanke och kunskap.

Det är sambruket mellan de två små gårdarna som förklarar varför Grönsö härbärgerar en av östgötaskärgårdens få kontinuerligt och i samfällt form brukade större ängar. I normalt skiftade och totalprivatiserade hemman blev ängen i allmänhet odlad till åker.

De två små gårdarna på Grönsö, liksom byns likaså små utflyttningsgårdar på grannön Armnö, blev knappt bärkraftiga bl a därför att ålfisket var dåligt. Detta liksom den sociala isoleringen långt från byns kärna kan förklara att de hörde till de först avfolkade i byn.