Hur familjen Gräslund kom till Grönsö

Skrivet av Pelle Gräslund 5 april, 2009 - 11:27
in

OM SKÄRGÅRDSFILMENS HUVUDPERSON, GRÖNSÖ

Hur kom familjen Gräslund till Grönsö?

Som antyds av namnet kommer vi gräslundarna från Gräsmarö by. Den gränsar till Kråkmarö och Harstena och ligger alldeles norr om dessa byar Där äger Gräslundssläkten fortfarande och sedan urminnes tider 1/3 av byns mantal. Jag Pelle, som skriver detta tillbringade mina första tio somrar på släktgården, där min farfar var den siste infödde ägaren. Sedan hans död ägs gården av en ideell förening som heter Gräslundska Släktföreningen. Från slutet av 1800-talet och fortfarande har gården brukats på arrende av en lång rad skärkarlar med familjer. Och gör så än.

1936 tillfrågades min pappa Helge, om han ville köpa 1/3 av Grönsö av den avlidne ägarens dödsbo. Det ville han nu inte alls, eftersom han ansåg att det var ett otyg med stadsboende direktörer som ägare i skärgården. I Gryt ägdes vid denna tid nästan alla hemman av riktiga skärbor. När ingen skärbo kunde förmås att köpa den magra Grönsögården köpte pappa motvilligt in den på auktion i konkurrens med en annan stdsbo. Pappas och mammas ambition blev då att så långt som möjligt bruka och bevara gården så, att stadsboägandet skulle störa gårdens liv, stil, landskap och själ så litet som möjligt.

Så långt möjligt, ehuru givetvis på andra ekonomiska och  levnadsvillkor, försökte vi att i samspel med ägarna till den större gården, familjen Kjellström, fortsätta lantbruket, fisket och jakten. Bebyggelsen vårdades med pietet, alla propåer om avstyckning och nybyggen avvisades hur ekonomiskt frestande de än kan ha varit..

När familjen Kjellströms sista medlemmar i början på 1960-talet blev för gamla för att klara sig på Grönsö erbjöds min bror Lasse och jag av Kjellströms, med aktivt stöd av deras släktingar i Stockholm, att köpa gården. Kjellströms fick möjlighet att skaffa bostad i Gryts kyrkby. På så sätt kom den gamla tiondedelen att åter sammanföras i en ägares hand och bruket kunde fortsätta, vilket troligen varit i det närmaste omöjligt om de två delarna kommit i skilda ägares händer. Bland annat skulle sambruket av ängen knappast låtit sig göras med två utboägare .

Numera har det lilla hemmanets ägande överförts till en ideell förening som vi kallat Skärvårdsföreningen Grönskroken. Därigenom undviks arvsskiften och liknande risker för  splittring i ägandet och underlättas det fortsatta bruket i en ägares hand. En ägare av juridisk persons karaktär och med en i stadgar beskriven ande. Förhoppningen är att bruket skall kunna fortsätta som under de senaste sjuttio åren under familjen Helge och Karin Gräslunds omsorger. Om detta handlar filmen ”Den Vackraste Ön”.


Kommentarer

Skrivet av en besökare den 18 augusti, 2011 - 17:07.

För ovanstående uppskattande ord ber vi grönsöbor att få tacka.
Då måste understrykas att tacket och berömmet i första hand bör gå till dokumentärfilmaren Peter Gerdehag vars fantastiska bildöga lyckas förmedla hans djupa kärlek till det svenska bondelandskapet och dess brukare och därmed skapare och vårdare.

Ovist folk brukar säga att Sveriges folk inte har lika mycket kultur som en del representanter för andra folk som flyttat till landet. Det är även politiskt korrekt att påstå att all svensk kultur är importerad och således ej svensk. Peter Gerdehag har visat hur ytligt och fel detta snack är. Dessutom kan man med fördel definiera svensk kultur som det svenska sättet att utvälja, ta emot eller inte ta emot intryck från andra länder samt slutligen att omvandla och inpassa det lånade i befintlig svensk kultur, så att det bildar en helhet som hänger ihop och passar oss.
Det är inget dåligt kulturdrag att kunna ta till sig andras goda kulturelement. Vi har anledning vara glada och stolta men inte malliga över vår kultur.
Dessutom finns inhemska ukulturuppfinningar och då inte bara smörgåsbord och ombudsman utan även i hög grad den svenska ängen.
Pelle på Grönsö

Skrivet av en besökare den 18 augusti, 2011 - 11:16.

Jag såg filmen igår, för andra gången. Har spelat in den också , så jag kan titta på den flera gånger. Jag vill ge En stor hyllning till Pelle Gräslund och hans släkt och familj som tillvaratar detta vackra kulturlandskap.

Mvh Elisabeth

Skrivet av en besökare den 18 augusti, 2011 - 08:14.

Såg filmen om Grönsö i går. Den var fantastisk! Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag hör dessa kloka personer som förstår att förvalta ett unikt arv. Som barn tillbringade jag oftast en del av semestern i tält på Bondekrok tillsammans med mina föräldrar. Där fick jag uppleva en del av det liv som visas i filmen.

Eva Berglund Thörnblom, med rötter i Gryt

Skrivet av Stefan Simander (inte verifierad) den 18 april, 2009 - 12:28.

Instämmer till fullo med Leif ovan!

Hoppas allt fortsätter lääänge än....

Tack för ännuen  fin filmPeter Gerdehag och kloka engagerade människor som Pelle Gräslund i stor samlad släkt!

Släkt- och hembygdsforskaren

Stefan Simander (Fårösläkt från Simunds)

Skrivet av Leif Hellström (inte verifierad) den 15 april, 2009 - 09:42.

Såg i går debattprogrammet Debatt med Janne Josefsson. Den fråga som ventilerades var varför så många "skräpunderhållningsprogram" som nu sänds på TV.

Några dagar tidigare hade jag fascinerats av den underbara naturskildringen från Grönsö som sändes på någon av public service kanalerna. Denna typ av dokumentärer som på ett opretantiöst sätt skildrar livet och några människors passion griper tag på ett sätt som aldrig något påkostat underhållnigsprogram kan göra. Liknande filmer minns jag sen tidigare bl a Hästmannen. Tack för att det görs sådana filmer! Sådana program ger underhållning på en betydligt djupare nivå än många av de publikdragande ytlighetsroare som produceras. 

Skriv ny kommentar