Fiskeriverket börjar efter 24 år att förvalta det fria handredskapsfisket på gädda

Gryts Skärvårdsförening har ombetts yttra sig till Länsstyrelsen över Fiskeriverkets förslag om begränsning av handredskapsfisket efter gädda till tre gäddor per dag och fiskare. Det gör vi gärna men hade hellre gjort det för 15 år sedan. Alltför länge har frifisket varit  oförvaltat till följd av den konfiskakatoriskt genomförda reformen 1985. Här följer vårt yttrande:

GRYTS  SKÄRVÅRDSFÖRENING

”ett framtidsprojekt”

Nu nära 600 medlemmar

C/o Per Gräslund, Grönsö, 610 42 Gryt 0123/43036 eller 08/268433.epost: graslund.per@telia.com,

www.arkipelagbloggen.se

För  en brukad och bebodd skärgård

med rent vatten och rikt biologiskt liv

i ett väl hävdat och med ömsint omtanke

bebyggt kulturlandskap.

Till Länsstyrelsen i Östergötland                                                             0904xx

Linköping

Att. Fiskerikonsulent Per-Erik Larsson

Remiss på Fiskeriverkets

”Förslag till ändring av Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerack, Kattegatt och Östersjön.”                                              .

Förslagets beteckning: REMISS 13-1156-09. Datum 2009-03-06.

Förslagets huvudsakliga innehåll:

I Östersjön får vid handredskapsfiske,---, under varje dygn fångas och behållas sammanlagt högst tre gäddor per  fiskare. Endast gäddor mellan 45 cm och 75 cm får behållas. Gäller från 1 juni 2009.

Motiv för förslaget:

I Östersjöns skärgårdar är reproduktionen av gädda dålig. Fångsterna har gått ned. Yrkesfisket har nästan upphört. Fisketrycket från fritidsfisket är för högt och oreglerat. Lokala stammar hotas.

Våra kommentarer

Vi känner igen problembeskrivningen och är övertygade om att det behövs åtgärder för att förbättra gäddfisket. Det är positivt om bestånds- och reproduktionssituationen för gäddan studerats vetenskapligt , så att det finns underlag för åtgärder. Det är även positivt att fisketrycket kvantifierats, specificerats och publicerats och att bl a sportfiskets överfiske kunnat konstateras . Det är positivt att Fiskeriverket genom sitt Förslag klargör att den ’ickeförvaltning’ som rått sedan fritt handredskapsfiske infördes 1985 måste ersättas av en förvaltning.

Vår bakgrund och vår målsättning.

Våra kommentarer skall förstås utifrån vad som är vår förenings syften och mål.

Vi vill således på alla sätt bidraga till att Gryts skärgård behåller sina natur- och kulturvärden. Till dessa hör den fastboende och  brukande skärbon. Utan henne och honom förlorar skärgården sin karaktär och sitt året om levande mänskliga liv, samt sina väl vårdade och betade hagar och sjöängar, i vars vass- och grässtränder gäddan leker. Denna nyckelperson behöver kunna utnyttja sina fiskeägor för att få sin bärgning. Det gäller både om skärbon är ägare eller arrendator. Till dem som skulle förlora mest på skärbons ”bortfiskande” hör turistfiskarena.

Skärgårdsfisket på gädda.

Det är glädjande att skärbornas urgamla erfarenhet av att skärgårdsgäddan, som är stationär och existerar i lokala bestånd, kan fiskas ned, nu bekräftas. Den naturliga slutsatsen av detta synes oss vara att fiskevården även vinner på att ha en stark lokal komponent. Det är tankeväckande att Fiskeriverket påtalar hur olika anläggningar och arbeten i vatten och vid stränder stör reproduktionsplatser. Det binder samman fiskevården med strandvården och skärvården i övrigt.De stora ansträngningar som bland annat Gryts Skärvårdsförenings medlemmar gör i Gryt för att hålla våra marker och sjöängar väl betade har även betydelse för gäddans reproduktion. Fiskevården och skärvården i allmänhet har således ett samband.

Den privata fiskeförvaltningen upphörde av självklara skäl, när ägarna förlorade sin exklusiva och kommersiellt användbara rätt att för sin bärgnings, sin ekonomis och sin självständighets skull själv få bruka sina fiskeägor.

Utvecklingen där handredskapsfiske ej infördes.

I inlandets smärre sjöar infördes ej fritt handredskapsfiske. Där är gäddan ej hotad till sin existens Det är tvärtom, känt att fiskevården i många insjöar är rimligt god till mycket god och att turistfisket där är uppskattat bland fiskarena och lönsamt för ägare, brukare och glesbygd.

På Åland råder samma privata fiskerätt som sedan medeltiden rått i alla gamla svenska landskap och varit särskilt stark när det gäller fjällfisket. Skillnaden mot ostkustens skärgårdar är att fritt handredskapsfiske ej införts samt att turistfisket är mycket mer utvecklat och fiskevattnen bättre förvaltade där än på den svenska ostkust.

Gryts Skärvårdsförenings förslag.

Begränsningar och luckor i Fiskeriverkets förslag.

Förslaget är som sagt välkommet som uttryck för att fiskeförvaltning behövs. Dock kommer Förslaget mer än 20 år för sent. De centrala åtgärderna borde för att bli verksamma och optimala ha kombinerats med ökade möjligheter för regionala myndigheter och lokala intressenter att medverka i vården av gäddan. Den hjälpen skall man inte missunna gäddan.

Tidigare påpekanden om konsekvenser av bristen på förvaltning.

Utöver vad oppositionen mot lagen från 1985 anförde har många påpekanden gjorts om ickeförvaltningens faror. Det har sedan år 1999 funnits ett förslag till lokal förvaltningsmodell för fisket som kommit från skärgårdsbornas m fl organisationer samt regionala myndigheter i Östergötlands och Kalmar län. Förslaget ingick i utredningen ”Hållbar Skärgård” från år 1999[1][1]

Innebörden av skärgårdens förvaltningsmodell för skärgårdsfiske i kort sammandrag.

Låt skärgårdens ägare få göra praktiska prov med fiskevårdsområden av den typ som fungerar i inlandet och låt det primära sociala och juridiska underlaget vara byn eller skifteslaget. Anpassa den sociala strukturen i möjlig mån till de biologiskt kända gränserna för aktuella fiskepopulationer bestående av främst gädda, abborre och gös.  Kombinera näraliggande fiskevårdsområden av liknande karaktär till större områden och kalla dem skötselområden. Dessa områden administreras av en församling med representanter för de ingående fiskevårdsområdesföreningarna, så att den lokala förankringen blir stark. Medverka ekonomiskt och organisatoriskt från Fiskeriverkets sida inom ramen för  LOFO, till att detta sker och gör det med det krav som förslaget förutsätter, nämligen att det säljs fiskekort via kanaler och på villkor som är bekväma för kunderna. Kombinera gärna kortförsäljning med utarrendering till yrkesfiskare. Det innebär bl a att kort och arrenden kommer att gälla relativt stora skötselområden. Erfarenheterna från nuvarande fiskevårdsområdesföreningar skall tillvaratages. Det gäller även formerna för turistfiskets bedrivande i inlandets smärre sjöar och på Åland. Givetvis behöver en förvaltningsmodell av det skissade slaget kompletteras med normerande regler av nationell och/eller regional karaktär..

Svensk, finsk och internationell vetenskaplig forskning och praktisk erfarenhet.

Vi följer här i huvudsak Eric Neumans et consortes uppsats ”Lokal fiskeförvaltning vid svenska kusten – biologiska och samhälleliga förutsättningar.”[2][2]

Denna uppsats sammanfattar på ett ovanligt klart och översiktligt sätt och på den internationella vetenskapens grund vad som är känt om fiskevårdens och kustfiskets beroende av både biologiska och sociala begränsningar och om dess utvecklingsmöjligheter. Behovet av samspel mellan centrala och lokala aktörer betonas och arbetsfördelningen beskrivs.

Lokal förvaltning kan ske i s k ägareförvaltning, i brukarförvaltning och i gemenskapsförvaltning. Ägareförvaltning liknar starkt den av skärgårdsborna 1999 föreslagna modellen. Neuman kommer fram till att ägareförvaltning är den form som närmast fyller de biologiska och sociala krav som måste ställas på lokal fiskeförvaltning i ostkustens skärgårdar. Vi instämmer.

.GRYTS SKÄRVÅRDSFÖRENING

Styrelsen/Per Gräslund/ordf.

----------------------------